rocklosa

Hela lördagen tillbringade jag på Åsa Folkhögskola och lyssnade på olika föredrag under rubriken "Hur du hittar resurser i bygden".  Vilken entusiasm! Jag blir alltid så fascinerad av hur många duktiga föredragshållare det finns. Dagen innehöll bra exempel, vilka EU-stödsprojektregler som gäller för utveckling av landsbygden och så hade Länsstyrelsen gjort en spännande undersökning om service på landsbygden.


Livsmedelsbutiker i Sörmland. En del invånare har verkligen långt!

T o m Anders läste den rapporten med stort intresse. Vi som bor så som vi gör har ju mycket sämre service även av samhället trots att vi betalar lika mycket i skatt. T ex så tar det 45 minuter för en ambulans att komma hit därför att närmsta station är vid Vagnhärad.

Hade massor med material att läsa med mig hem efter dagen och katterna slogs om att få plats i knät när jag satte mig tillrätta på kvällen för att börja studera alla broschyrer.

Kommer ni ihåg leran? Hösten var inte kul med hästar under lertäcke. Vad underbart det är med den rena snön och rena hästar.
Vem såg ut så här i december med både lera och snö på kroppen?

Tänk vad tiden går fort. Min första uppfödning Miljon har hunnit bli 8 år. När en ponny är 8 år är det dags att göra en slutmätning av mankhöjden på dem. Nu har Jennie som har honom på foder varit iväg på mätning och Miljon blev mätt till 144,2 cm. Vid förra mätningen som gjordes vid 6 år var han 141,5 cm. Han hade före det varit högre men blivit riden alldeles för hårt hos den första fodervärden som hade honom vilket gjorde att han faktiskt blev lite lägre. Det är känt att man kan trycka ihop dem med för tung ryttare och hård ridning vilket en del utnyttjar för att få ponnyn inmätt till en lägre höjd. Fula tricks.
Så här fin var Miljon i somras när han och Jennie vann sin första dressyrtävling.









Ni är väl också nyfikna på vem det var på bilden vid sista "Veckans fråga"? Kolla de vita benen och jämför. Rätta svaret är Miljon. Antonia gissade först och gissade rätt, grattis. Det var ovanligt få gissningar och det beror nog på att det inte var så lätt den här gången. Men man måste inte vara bergsäker, det är inte farligt att gissa fel, så kom igen nästa gång.

Det var verkligen evigheter sedan jag var iväg och tränade för min dressyrtränare men igår kväll var det äntligen dags. Jag räknade ut att det har gått nästan två månader sedan sist. Det har varit mycket som kommit i vägen: snöstorm, beninflammation (på mig), broddtramp (på Totte), juluppehåll och tre veckors förkylning. Både Totte och jag är under igångsättning kan man säga och det fick inte bli något hårt pass.

Totte hade inte alls lust att kliva in i transporten och lämna Rocklösa och minutrarna tickade iväg. Tillslut stod han där men vi blev rejält försenade. När man egentligen inte har lust eller inte tror att det ska gå så bra, ja det är då det blir så där super. Min tränare hade bestämt sig för att vi skulle börja med ett nytt upplägg. Jag vet inte om hon har ett sjätte sinne men det var som att hon har läst mina tankar. Det blev ett sådant där kanonpass. Det märktes att Totte gillade den nya modellen. Han har aldrig gått så fint och balanserat förut med egen bärighet.



Idag känns det som om kroppen gått igenom en mangel. Då ska ni veta att vi skrittade 90 % av träningspasset men trots det är varenda muskel i kroppen trött. Snacka om att det är nyttigt att rida.

Ett väldigt roligt sätt att jobba med hästarna från marken heter longreining. Det går till så att man går ungefär vid flanken på hästen och håller i tygeln. Det krävs naturligtvis en längre tygel än vanligt för att den ska räcka så långt bak. Man använder ingen gjord. Jag gillar att arbeta hästarna så för man kommer nära dem och får en bra kontakt. I dag jobbade jag både med Clarissa och Bouchette på det viset. Det är lätt att mjuka upp sidorna och jobba med eftergiften och även stärka dem bak. Jag gör allt i skritt. Det är lite halkigt på ridbanan med all snö så man får anpassa sig i arbetet.


Här testar Clarissa lite galopp i den tjocka snön efter arbetspassets slut

Den familjen som har Miljard på foder har sagt upp avtalet. Det betyder att Miljard kommer hem i slutet av februari. Jag ska nu lägga ut lite annonser på honom. Vill i första hand sälja honom men om jag inte hittar någon köpare kommer jag söka efter en bra fodervärd som vill fortsätta att utveckla och tävla honom.
Han har hos fodervärden ridits och även tävlats lite av en 10-årig tjej. Miljard är en fantastisk snäll ponny och väldigt okomplicerad så därför fungerar det bra även med yngre barn.
Här kommer några bilder som togs när Miljard tävlade på ungponnychampionatet i höstas. Han fick väldigt fina vitsord: Flott modell med tre utvecklingsbara grundgångarter.
Fotograf är Marika Strömberg.

Vem är detta?

Genom att vi är medlemmar i LRF får vi tidningen Land varje vecka. Jag brukar läsa deras veckohoroskop. Normalt sett brukar veckohoroskop i veckotidningar vara mest påhitt men just det i Land har känts som det stämmer in väldigt ofta. Därför har det blivit så att jag brukar läsa det lite mer noggrant och fundera över det som står där. Förra veckan stod det så här i första meningen. "Du måste ta en risk för att ta dig framåt och utvecklas. Sedan handlade det ungefär om att kasta sig utför ett stup och våga för att sedan landa där där det var tänkt. Undrade naturligtvis vilken risk jag borde ta och det kändes lite spännande med veckan.



På onsdagen hände det som beskrevs fast jag vet inte ännu om jag kommer landa rätt. Jag gjorde något jag aldrig brukar göra och det har redan gett resultat. Spännande - pirrigt - och vad blir det av det? Det vet jag inte ännu men jag har i alla fall agerat och gjort något som jag inte brukar. Det kallas för att lämna sin komfortzon. När jag vet mer ska jag berätta för er vad det handlar om.

LRF anordnade idag en inspirationsträff för kvinnor här i Sörmland. En fantastisk föreläsare fick vi lyssna på som pratade om målbilder och målstyrt arbete. Det låter ju väldigt torrt och tråkigt men den här kvinnan kunde verkligen beskriva och tala målande om det hela så allt hamnade i vardagen. Vi fick bl a göra ett experiment allihopa där vi med bara tanken skulle få en tyngd att börja röra sig. Helt otroligt! Min tyngd pendlade fram och tillbaka, stort eller litet beroende på vad min tanke ville, sedan roterade den runt och så bytte den varv. Just vid bytet kände man att det krävdes lite mer tankekraft men sedan snurrade den i motsatt varv. Tänk vad starkt man kan påverka genom att bara tänka att det ska ske. Slutsatsen var naturligtvis att detta gäller hela livet.

En av mina ridelever var här idag och hjälpte mig på gården. Hon har börjat med att vara här nästan hela dagen den dag hon ska rida. Hon tycker det är så kul med allt och att lära sig lite om allt runt hästarna. För mig är det toppen med hjälpen. Ibland har vi hunnit få undan sådant som släpar efter. I dag var det aktiviteter med hästarna som var prioriterade. Vi började med att gå på promenad med Bilbo och Chassi. De stegade på och tyckte det var jätteroligt att komma ut i den stora världen igen efter att bara sett närmiljön under hela sina långa sjukdomsperioder. Sedan mockade vi varsin box med obeskrivligt mycket i. Magen måste också få sitt så vi har alltid en trevlig fikastund.


Chassi och en halv Bilbo

Efter fikat lärde jag ut hur man gör vid longreining. Det blev en snabbgenomgång, bara så mycket så att vi kunde komma igång med hästarna. Jag jobbade med Bouchette och min elev med Clarissa. Vi var helt slut efter att pulsat omkring på ridbanan och Bouchette hade nog lite träningsvärk från igår. Nu ska hon få vila i två dagar då jag har annat inbokat. Clarissa tyckte det var härligt att få jobba och vara med och hon såg inte ett dugg halt ut.

Vi packade alla foderpåsar och sedan körde vi ridlektionen. Därefter körde jag runt med traktorn och halmade i lösdriftarna och fick hjälp med grindöppnandet av min elev. När jag sedan blev själv på gården fixade jag det sista i stallet och så tränade jag Musseron en liten kort stund.


Musseron kikar under lugg

I morgon kommer jag nog känna av två hårda arbetsdagar med trötthet i kroppen. Inte så konstigt eftersom förkylningen var så långvarig och gjorde att jag inte gjorde många knop.

Rätt svar på veckans fråga var Elin. Först med svaret var Julia, grattis.

Idag har jag haft en sådan där dag som man känner sig så himla nöjd med. Förutom de vanliga stallsysslorna har jag startat upp med igångsättning och träning av mina hästar. Jag håller på att göra en plan för var och en som syftar till att de till årets lägerperiod ska vara genomarbetade och i bra kondition. Det kommer handla om lite olika upplägg beroende på storlek, ålder, igångsättning efter ev skada osv. Musseron ska tränas på att inte se spöken överallt, transporttränas och markarbete. När allt det är på plats är det dags för inridning.

Jag jobbade Bouchette idag på ridbanan. Vi jobbade med longreining. Gick kurs förra våren och lärde mig att arbeta på det sättet. Det passar jättebra för Bouchette. Hon ska nu stärka sin bog efter skadan och det ska ske i skritt. Det är lätt att få henne i bra arbete med tekniken. Jag älskar min häst. Hon gör alltid sitt bästa. Försöker aldrig komma undan utan kämpar på. Vi hade lika roligt båda två där vi pulsade omkring i den djupa snön. Jag blev helt slut så det fick bli lite halter ibland så jag hann andas.



Min plan för Bouchette är ca en månads longreining sedan ska jag åka till veterinärklink med henne och kolla hennes framknä. Antagligen har det fått ta en del stryk när hon överbelastade det benet efter skadan. Min förhoppning är att det inte ska ställa till problem med framtida ridning. Får vi grönt av veterinären ska jag se om jag kan hitta en anläggning med bassängträning för henne. Det skulle hjälpa henne på ett skonsamt sätt att komma vidare.

I alla fall Mulle, Mia, Elin och Henry tycker att det har skett en stor förändring. Varefter veckorna har gått har de bara blivit fetare och fetare så igår tog jag beslutet att börja portionera mat till dem också. Det blir en del extra arbete men i stället kommer det gå åt mindre med mat = mindre kostnad. Mulle andades så fort häromdagen och jag tyckte hans hovar var lite varma. Inte en fånghäst till tänkte jag. Man tror numera att övervikt kan ge fång så det gäller att passa sig.


Mia med tjock mage

Nu när de inte är så dästa och mätta har de börjat röra lite mer på sig också. De har inte kommit in i sina mattider än. Jag kommer ihåg att det tog några veckor för stona innan de landade i sin nya foderstat.



I dag räknade jag över mitt förråd av ensilagebalar. Det var 69 stycken kvar. Om jag räknar att det är 15 veckor kvar innan betessläpp (tänk så fort de veckorna går) så kommer Tottes gäng göra slut på 15, stona 8, fåren 5 och så gissar jag på 8 till Mullegänget. De åt en i veckan innan ransoneringen men det borde räcka med en varannnan vecka nu. Det blir 36 totalt. I så fall har jag god marginal. Första året det händer.

Vem mumsar på moroten?

Den här julledigheten blev inte riktigt som jag tänkt. Några dagar efter jul blev jag förkyld. Repade mig fort och kände mig nästan helt frisk dag tre. Dag fyra hade jag feber igen och kände mig risig. Därefter har jag haft världens förkylning med ont i halsen, rejäl snuva som gjort att det knappt gått att andas och så hosta. Hostan var ändå inte så kraftig men trots det har jag antagligen hostat sönder några revben för jag är helt ledbruten i kroppen och knappt kunnat ligga ner. Det kalla vädret har också varit jobbigt för lungorna. Totte har fått världens längsta julledighet eftersom jag inte kunnat rida.

Inget ont som inte har något gott med sig. Det har fått bli lite inomhusarbete i stället. Satte igång med storstädning i klädkammaren och har sorterat bort mängder med kläder och saker. Vi har kört massor med säckar till tippen och mängder med kläder till insamlingen. Har nu några småsaker som återstår att stuva undan och klädkammaren blev så luftig så nu kan man hitta vad man letar efter.


På väg till tippen

Nu börjar det synas på Dominas mage att det ligger en fölunge där inne. Hon har fått det där speciella dräktighetsstuket på magen. Hon ser väldigt nöjd och glad ut och verkar trivas med att bli mamma i vår. Jag tittade i almanackan och hon blev betäckt 29 juni. Eftersom de är dräktiga ca 11 månader så kommer hon få föl i slutet av maj eller början av juni. Mina tidigare fölungar har alltid kommit ca 14 dagar efter utsatt tid och alla har varit hingstar. Den här gången önskar jag mig ett stoföl.

Domina utfodras med extra protein varje dag. Inte så stor dos ännu men jag vill att hon ska vara i bra hull hela tiden och försöker bygga upp henne lite extra nu.

Alla som gissade på veckans fråga hade rätt svar. Först var Antonia, Grattis! Svaret var Clarissa.


Clarissa i januari

Vi har haft nya gäster vid vårt fågelbord. Först kom sidensvansarna men de försvann snabbt igen. De äter bara bär och frukt och de fann väl inte vad de sökte. Ett år hade vi dem här hela tiden för då hade jag massor med gamla äpplen kvar som jag la ut varje dag. Det roliga med sidensvansarna är att de är så oskygga. Man kan gå förbi dem på någon meters håll och de sitter kvar.


Sidensvansar

Strax efter att de lämnat trädgården dök det upp en betydligt större pippi. Det var nötskrikorna. De är desto skyggare så man kan knappt röra sig inne i huset ens. Minsta ljud eller rörelse gör att de flyger sin kos. De stoppade sin näbbar fulla med solrosfrön inna de flög iväg och gömde dem. Nötskrikan är också så fin i sina färger tycker jag. Vi har gott om dem på höstarna när ekollonen blir klara. De samlar dagarna i ända och letar på backen bland eklöven.


Nötskrika

Jag har nu också räknat till 11 steglistar vid fågelbordet.

Jag har fått ett mail från en förälder till en tjej som var här på läger förra sommaren. De skrev och berättade att deras dotter haft en jobbig vår. Efter att varit på Rocklösa på en fantastisk lägervecka kom hon hem som en ny människa och det har hon levt på hela året.

Det är helt underbart att få höra sådana beskrivningar. Man blir så glad. Det är just de positiva reaktionerna/kommentarerna som gör att man orkar fortsätta och automatiskt ökar naturligtvis engagemanget också. Mina medhjälpare har också stor del i att det blir så här bra.


Läger sommaren 2005

Nu är det dags att börja planeringen över vilka som ska hjälpa till under vilka perioder under det nya året. Jag har ett gäng jättebra tjejer som jag hoppas vill fortsätta och så kommer det ständigt nya mail från de som söker jobb till sommaren. De kan låta väldigt bra ibland men oftast blir det bäst med dem som varit på läger på Rocklösa någon gång själva.

Med tanke på hur stängselstolparna ser ut i stohagen kan man fundera på om bävern varit i farten.





Nu ska vi inte skylla på bävern. Jag har minsann sett vem som är skurken/skurkarna. Har sett att Domina gärna är på och gnager och var helt övertygad om att det var henns verk det hela. Men så fick jag se att även Bouchette gnagde. En stolpe gav till slut upp och den hann vi byta innan tjälen gick i marken. Helt klart är att beteendet från stona kommer av att maten ransoneras. Vi har gett dem granar att gnaga på och de äter en hel gran/natt men då får stolparna i alla fall vara ifred.

La ut annons på vår gamla hästtransport före jul. Klart att ingen har tid att göra affärer så där innan jul men de ligger ju kvar länge på Blocket. Om den inte skulle bli såld tänkte jag annonsera om den igen när tävlingssäsongen skulle dra igång. Men idag så ringde det en man som ville komma och titta (det märks att Sverige startat upp igen). Han verkade väldigt nöjd med vad vi visade så det blev affär direkt. Skönt att bli av med den från gårdsplanen. Jag har ju haft den nya i några år så den gamla har ju inte använts. Att vi inte sålt tidigare var för att det var lite fix vi ville göra på den och Anders har aldrig tyckts sig ha tid med det men så fick han ett ryck och sedan besiktigade vi den så att allt skulle vara i topp.


Vår Kyllinge har varit med oss på många tävlings och träningsresor

Gissa vad som mer hänt? Jo, naturligtvis har Tottegänget lyckats riva staketet in till stona ytterligare en gång. Hittade alla ihop när jag skulle fodra vid 23.30. Insåg att det inte skulle gå att lägga ut mat till stona för då skulle det bli slagsmål och fight. Det gick inte att öppna emellan hagarna och trådarna låg delvis på marken så jag fixade till så det stod upp skapligt bra. 24 minus och Anders låg och sov så det gällde att vara försiktig. Mindre kul om man blir liggande och fryser ihjäl. Sedan gick jag in i stallet och halmade upp en box och plockade in Domina. Hon har ju föl i magen och jag ville inte att hon skulle vara utan mat till morgonen. De andra lämnade jag. Sov dåligt på natten och bara kände hur hungriga mina tjejer måste vara. På morgonen ställde jag in Clarissa och Bouchette och gav mat och så flyttade jag de andra till deras hage. När jag kom med de sista, Musseron och Grattis så rymde Totte naturligtvis. Han var laddad redan innan av allt spännande som hände så när han kom lös for han som en tok i full galopp. Det var bara att hoppa undan varje gång han kom i fullt ös. Oj vad pampig han var min fina häst. Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Det slutade i alla fall med att han hamnade i sin hage igen.


Totte

Jordningen av staketet hade i kylan frusit så nu har vi gjort en vintervariant i stället. Det verkar som hästarna är försiktigare nu när de hälsar. 

I kväll hände något kul. Vår katt Smurfen började titta på TV. Jag menar att han verkligen tittade och följde med hela tiden vad som hände i rutan. Det började häromdagen att han intresserade sig för den när det var en inspelning med en skata. Tror då att det var ljudet som lockade honom först. Han satt på golvet under TV:n och lyssnade och följde bilden. Det pågick i några minuter. I dag tittade vi på ett naturprogram i 45 minuter och Smurfen låg i mitt knä och det syntes tydligt att han lyssnade och följde bilden hela tiden. Häftigt. Har aldrig sett en katt bry sig om en TV  tidigare. Jag har alltid trott att deras ögon inte kan uppfatta bilden så som vi gör.

Här kommer en liten rapport om hur det gått med Miljon. Han blev ju sjuk med hög feber och misstänkt tarminflammation så han blev stående på djursjukhuset Ultuna under tre dygn. Då var han så återställd så han fick åka hem till sin fodervärd. I går var de till Strömsholms djurksjukhus med honom och kontrollerade tänderna. De tog också ett nytt blodprov och nu var alla värden som de skulle igen. Dessutom gjordes en rörelsekontroll och Miljon var helfräsch. Så nu kan Jennie sätta igång igen och sikta på nya mål.


Miljon och Jennie vinner på tävling

Tur att det gick så bra. Fick idag ett mail från en tjej som berättade att hennes f d häst hade dött i ett kolikanfall i helgen. Den blev sjuk på fredagen men på lördag kväll verkade den helt OK. Sedan fick dett ett nytt anfall på söndagen och plötsligt föll den ihop död. Så fruktansvärt och så lite man kan göra ibland. Hästar har verkligen ett känsligt magsystem.

På Ultuna sa dom att Miljon kan ha ätit fruset foder av något slag. I o m kylan har en av våra ensilagesorter frusit ihop i balarna så nu tinar jag allt i sadelkammaren innan jag fodrar med det. Om det är så att de kan få magproblem av det så vill jag försöka undvika det.

Nu har jag träffat två tjejer som också gått samma utbildning som jag i Horse Assisted Education. Väldigt roligt att lära känna övriga som jobbar inom samma koncept. Kicki och Malin var här på Rocklösa och hälsade på. Eftersom vi handledare har väldigt olika bakgrund och olika förutsättningar så tror vi på ett samarbete mellan oss. Jag och några till har egna anläggningar andra har inte det utan måste hyra in sig någonstans. En del jobbar redan med utveckling i företag och andra inte. Ibland måste man vara fler handledare vid stora kurser och då är det också bra med etablerade kontakter.



Jag visade runt i lite på gården med betoning på Nergården eftersom det är där och på ridbanan deltagarna befinner sig. Sedan fikade vi och utbytte erfarenheter. Malin och Kicki har ingen egen anläggning så vi pratade lite om möjligheten att kunna vara på Rocklösa. Vi kommer fortsätta att hålla kontakten och fortsätta våra diskussioner.

Har också hunnit prata ett riktigt långsamtal med en av tjejerna som utbildade sig samtidigt som jag gjorde. Vi fick väldigt bra kontakt så vi brukar prata i telefon då och då. Vi bor långt ifrån varandra så det är mest praktiskt så. Vid våra samtal får man alltid en massa bra idéer och känner att man kan stämma av sina tankegångar.

Nu känner jag mig riktigt laddad inför det nya året och att få en massa nya lyriska, nöjda kunder som deltagit i någon av mina HAE-kurser.

Kaos på morgonen. Stona - tre stycken - och valackarna - fyra stycken - hade hittat på lite eget kul. Vi möttes av ett totaldemolerat staket med fem avbrutna staketstolpar. Med tråden på marken tog de sig in till varandra och sedan var det nog full rulle. Tjejerna gillade nog läget för helt plötsligt kunde de äta så mycket de ville på killarnas bal. Och de åt mycket kan jag lova. De fick inte tillbaka aptiten förrän framåt ett-tiden på dagen. Stona fick ställas in i stallet och gå ut först sent på eftermiddagen när staketet var reparerat. Svårigheten med staketreparation på vintern är att tjälen försvårar det hela. Det gick inte att få ner någon ny stolpe så vi fick försöka fästa fast på det som blivit kvar när de bröts av.
Märkligt nog verkar ingen ha skadat sig trots mycket spring och upphetsning.


Anders inspekterar förödelsen

Några som gillade det hela var killarna. Nu kom de åt att nosa på nya kompisar.



På förmiddagen åkte Ola tillbaka till Lund och på kvällen åkte Martina till Kristianstad. Men de har lämnat lite efter sig så vi kommer bli påminda om dem - åtmistone tills det blir ordentligt med tö.


Olas skulptur

Så var det då Musserons tur att lyckas skada sig. Efter två år då de mest osannolika saker hänt med våra hästar är man ju ganska härdad. Kan väl säga att jag inte hetsar upp mig för småsaker längre.
I dag var det dags att köra ut lite nya balar och när vi var på väg till Tottes gäng blev de så uppspelta och sprang och bockade och busade. Då händer sådant som inte borde hända. Musseron lyckas skrapa upp bogen mot huskanten på lösdriften. Han touchade nog bara för han verkar inte ha fått någon smäll som påverkade rörelsen. Men skinnet sprack och vidgade sig ganska mycket eftersom det sitter så spänt över bogen. Det är ingen köttskada och det går inte att sy så jag har inte gjort någonting. Tror det kommer torka upp och läka ganska fint av sig själv. Får bara hålla koll så det inte blir infekterat. Bra att det är så kallt.


Musserons bog

Mycket aktivitet vid vårt fågelbord idag. För första gången kunde vi räkna in fem stycken steglitsar.

Veckans fråga visade Bouchettes fina mage. Det såg Antonia som svarade både rätt och var först. Grattis!


Bouchtte på vårbete

Det är inte bara tvåbenta med vingar som besöker vårt fågelbord. I dag hade vi väldigt trevligt besök av två stycken rådjur. De kom vid elvatiden på förmiddagen.



Anders och jag stod så stilla vi kunde innanför gardinen för att inte skrämma dem, fast samtidigt ville vi kunna se. De var väldigt vaksamma hela tiden. Efter ett tag hittade den ena fram till marken under fågelbordet. Där låg en massa spillda solrosfrön som den genast började äta av. Kan tänka mig nu att de kommer komma tillbaka varje dygn och kolla av om det ramlat ner mer.



Vi tycker det är kul med rådjuren i trädgården men bor man i Stockholm så är man kanske inte lika glad åt dem. Där verkar de vara så många så de är inte rädda utan klampar in i trädgårdarna och äter upp det mesta.

Vid tovlslaget i natt färgades himlen av en massa raketer. Vi skjuter inte upp några men grannarna runtomkring och då framförallt i fritidshusområdet brukar ha en del. Det är vackert men jag är alltid orolig för mina hästar och om de ska bli skrämda. I år var första gången som vi hade alla ute under natten. Jag matade stona vid halv tolv. Sedan när det drog i gång med knallarna tittade jag ut då och då och lyssnade om jag hörde några upprörda hästar. Det var väldigt ljust av månen så det var inga problem att se ända ner till den bortersta hagen.
Totte och de sprang lite men jag tror att stona som bara brydde sig om sin mat hade en lugnande inverkan på dem. En gång blev Elin lite rädd när det kom ett stort ljussken på himlen men sedan verkade alla hästarn ta det med ro.
På morgonen hittade vi en liten varmluftsballong på gårdsplanen. Faktiskt gansk läskigt. Det är något brännbart som får dem att flyga iväg. Den jag hittade var vid bränslefästet alldeles sotig och luktade brännt. Tänk om den hade landat på en träbyggnad och fortfarande hade brunnit.


Så här ser de ut