rocklosa

Oj, så mycket frisk luft jag fått idag. Känner att jag kommer sova gott i natt.

 

Jag startade dagen redan halv sju med att mata djuren och sedan kom min snickarhjälp och så var det bygge hela dagen ända fram till halv fem. I dag började vi bygga utsiktstornet som ska ingå i Matvandringen. Det gick bra och nu står det uppställt på sin plats. Det återstår ett staket runt utsiktsplatsen men när det är klart kommer vi slänga oss över nästa projekt. Tornet blev väldigt stadigt och bra, smälter fint in i miljön och det är häftigt att vara där uppe. Med lite röjning i ån så kommer man kunna se mycket spännande. Ni som är nyfikna på en bild kan se tornet på Instagram. Sök på rocklosagard

 

Vid halv fem tog jag en liten kort vilostund och fick sitta på en stol ett tag. Tänk att det kan vara så skönt när man jobbat med kroppen hela dagen. Med lite nya krafter packade jag sedan foderkassar och så körde vi ner lite material till ån för nästa bygge.

Ännu en underbar vårdag. Allra bäst blev den mot slutet då vinden mojnade och solen flödade. Vi satt en stund på Lillstugans balkong och bara njöt. De enda ljud man hör är vinden, vattenfallet, insekter och massor med olika fåglar som har börjat sjunga. Lika härlig njutning varje vår.

 

Dagen har varit fylld med arbete inför årets matvandringar. Först målade jag färdigt dörren till matboden. Sedan åkte vi över med fyrhjulingen och timmersläpet för att hämta lite stora stolpar från grannen. Lasset var så tungt så fyrjulingen hade problem med att få ner bakhjulen i backen. Anders fick stå på draget för att försöka tynga ner men trots det fick vi problem i nerförsbacken. Med lite pyssel löste det sig och sedan kunde vi fortsätta.

 

På eftermiddagen satte jag igång och målade om gaveln på det före detta hinderhuset som nu blir en gårdsbutik. Har en liten bit kvar som kräver stege. Vilken skillnad! Huset var ju ganska skavt p g a alla som sprungit in och ut och stått lutade mot väggen. Samtidigt som jag målade byggde Anders vidare på utetoan som vi nu har flyttat till hörnet av ridbanan. Det blev väldigt bra med den placeringen och det kommer inte vara något problem att rida på banan för huset står så långt ut i hörnet. Jag kommer bara sätta upp en lina framför så att hästarna inte trycker sig emot.

 

I dag  var det dags för hovslagaren att komma och sköta om hästarnas fötter. Alla fick sommarskor på sig och det känns mycket skönt att slippa broddar och snösulor. Det som var mycket intressant idag var att han kom och berättade att han knappt kunde sätta fast skon på Miljons framhovar p g a att det nästan inte fanns någon hovvägg kvar att fästa sömmen. Dessutom var hovarna sneda. Det är första gången någonsin som min hovslagare säger något ont om en annan hovslagares arbete och då har jag haft den här killen i en väldig massa år.

 

Det märkliga är också att fodervärden som hade Miljon var helt lyrisk över sin hovslagare som hon hade bytt till på slutet. Han var så bra och gjorde en massa positiva förändringar på hästarna enligt henne. Nu kan man konstatera att det var precis tvärtom. Att börja verka så att lederna blir snedbelastade är ju förödande och kan ge allvarliga problem och att verka och välja skor så det inte blir någon hovvägg kvar är inte bra.

 

Det märktes att Miljon tyckte det ömmade efter skoningen trots att min hovslagare fick välja extra små sömmar för att det överhuvudtaget skulle fungera. Nu hoppas jag att hoven växer extra bra med ljusets ankomst så att det här rättar till sig snabbt.

 

Så har rovfågeln varit på besök igen. Hade jag bara sett det några minuter tidigare hade nog hönan klarat sig men han hade precis hunnit sarga henne i ryggen och börjat hacka. Hon levde fortfarande när jag kom men någon minut därefter var hon död. Det här gillar jag inte så nu måste jag hitta på någon lösning. Fyra tuppar har jag som ska skydda hönorna och vakta - jag undrar vad de håller på med?

 

Smurfen som äter smärtstillande för sina tandproblem kunde inte få sin medicin igår för flaskan tog slut. Jag ringde veterinären i morse och fick ett recept inringt till apoteket. Fick åka en sväng till Gnesta för att hämta det. Tyvärr hade de inte de stora flaskorna. Jag blev erbjuden två små men de kostar 166:- styck och en stor 192:-. Det blir ruskigt mycket dyrare att ta två små så det tackade jag nej till men var ändå tvungen att köpa den lilla eftersom Smurfen inte skulle klara sig till nästa vecka då de skulle få in ny medicin. De skulle i alla fall kontakta veterinären och fråga om det var OK att jag fick hämta ut en stor flaska också. Det kändes skönt att apoteket ansträngde sig för att lösa det hela. Nu får vi se vad resultatet blir.

 

I dag skulle ett stort lass med tryckimpregnerat virke köras ut till oss ifrån Gnesta. Jag har beställt allt material som ska användas till förbättringar av Matvandringen. Som tur var upptäckte vi innan chauffören började köra att det var en tonbegränsning på Öllösavägen. Begränsningen är 12 ton och gäller nu när vägen inte har torkat upp ordentligt. Bilen med virket vägde 16 ton så det blev ingen virkesleverans. Det är bara att vänta på att Vägverket häver restriktionen. Jag försökte få tag på dem på eftermiddagen för att höra om de visste om det skulle ta många veckor eller kanske bara några dagar. Jag vill ju att min snickare ska kunna jobba vidare. Risken är att han har andra uppdrag sedan.

 

Jag har just varit iväg på en liten tripp ner till Skåne och hälsat på mina barn och barnbarn. Lika roligt varje gång. Den här gången var jag barnvakt en dag och det gick väldigt bra. Föräldrarna var lite nervösa att jag inte skullle få honom att sova middag men det var inga som helst problem. Det gick även väldigt bra när de gick och vi vinkade av. Inga tårar och ledsna miner. Att få egen stund med sitt barnbarn är det allra allra bästa.

 

En dag var jag även till mn dotter och hjälpte dem med uppröjning efter trädfällning. En annan är ju van att arbeta i skogen så med lite ihärdighet fick vi undan allt. Jag hade timmersaxar med mig så att vi lätt kunde flytta alla kubbar och lägga dem i några högar. Nu kommer de ha ved för många år framöver.

 

I dag åkte jag hem på eftermiddagen. Malmö är en fruktansvärd stad att ta sig utifrån med bil. När man står vid ett rödlyse ser man att nästa är grönt.  Så slår det man står om till grönt och då byter det framför till rött. Så håller det på hela tiden och eftersom jag ska passera 18 stycken så tar det långt tid att komma ut ur staden. Snacka om idiotisk planering. Verkligen ett bra sätt att fylla staden med avgaser från bilarna som står och väntar.

Efter det flöt resan på bra i alla fall och nu hemkommen väntar en massa mejl på att bli besvarade.

Nästa fredag är det dags för Chassi att åka till sin nya familj. Samma dag kommer en familj och provrider Bilbo. Då får vi hoppas på att häst och ryttare faller för varandra.

 

Igår la jag ut nya annonser. Både Miljard och Musseron är nu på annons och det är redan tre stycken som har ringt, framförallt på Miljard då de letat ponny. Jag har just mejlat iväg lite bilder och ska nästa vecka försöka filma.

 

När jag ändå var i farten la jag även ut annons på sadlar som jag inte behöver längre. Det blir fler annonser framöver för jag har ganska många sadlar som inte passar på de hästar jag har nu. Det är lite kul att stå i sadelkammaren och gå igenom dem. Många minnen dyker upp - den sadeln hörde ihop den den ponnyn osv.

 

Nu hoppas jag att både sadlar och hästar får nya hem och blir till glädje för någon annan.

 

Så kom då vintern tillbaka igen. Jag hann precis dra ur all spik ur högen med gammalt virke och köra in det under tak innan sjön började falla. Sedan blev det helt vitt och jag gjorde inomhussysslor i stället.

 

Ovanligt många sorter av småfåglar dök upp vid fågelbordet i snön så jag matade på lite extra så de kan hålla värmen bättre i kylan. Idag var flera bokfinkshannar här och små söta grönsiskor. Hönsen fick stanna inne för rovfåglar brukar ofta komma tillbaka i en eller två dagar men sedan ger de upp om det inte finns något byte.

 

 

På kvällen var jag och lyssnade på en intressant föreläsning om handel, kunden och trenderna. Jag trodde inte jag skulle komma fram för väglaget här uppe på grusvägen var katastrofalt. Det gick inte att gasa för då slirade det bara och bilen ormade sig fram och var knappt styrbar. På hemvägen hade det som tur var blivit mycket bättre.

I dag lyckades en rovfågel döda en av mina fina hönor. När jag tittade ut genom fönstret såg jag först en massa fjädrar och när jag kom ut låg hon död och delvis uppäten men rovfågeln var inte kvar. Så sorgligt för det var en ovanlig höna med silvergrå fjäderdräkt och svart kam. Alla de andra har röd kam så nu försvann den genen.

 

I söndags hittade jag en massa fjädrar i hönsgården och varken ankor eller höns syntes. Samtliga tryckte under vagnarna. uppenbart var de rejält skrämda. Jag gick runt för att se om jag såg någon skadad höna ligga någonstans men hittade inget. Framåt kvällen letade de sig försiktigt in i hönshuset och alla trängdes på pinnarna allra längst in i vagnen. Glädjande nog fattades ingen höna så antagligen slog det ner en rovfågel som inte riktigt lyckades fånga sitt byte. Tur för den hönan!

 

Nästa morgon märktes det tydligt att de kom ihåg den hemska händelsen från dagen innan. De tryckte försiktigt nära skydden hela dagen innan de tillslut mot eftermiddagen återgick till ett mer normalt beteende.

 

Du som hälsar på oss i sommar har mycket stor chans att både kunna höra storlommen och få se den i vår sjö. Fågeln har verkligen ett exotikskt utseende och en speciell profil när man ser den i vattnet. I dag var jag på ett möte och fick då lära mig att vårt sjösystem häromkring Rocklösa troligtvis har världens tätaste storlommspopulation. Häftigt!

 

Efter en massa pyssel på gården med djuren så tog jag bilen och körde bort till Ånhammar. Där passerar Sörmlandsleden och jag visste att den gick över ett blött område. Jag ville studera hur de byggt de spångar som behövdes eftersom vi ska bygga det här på Rocklösa för att komma fram med Matvandringen även

 

Därefter åkte jag till ett jakttorn där jag också tog lite mått.

 

Väl hemkommen upptäckte jag att det inte fanns något vatten hos hästarna. Bouchette berättade det tydligt genom att påkalla min uppmärksamhet och flera gånger gå till vattenkoppen. Det är häftigt när de kommunicerar vad de vill.

 

 

 

Har varit iväg på ännu en hel dag i Sörmland. Den här gången handlade det om samarbete för att fördubbla antalet turister i Sörmland till 2020. Bl a fick vi höra lite om den norska marknaden och hur norrmännen tänker när de semestrar. Det var mycket intressant. Tänk att det kan skilja så pass mycket mellan olika länder. En intressant sak var att norrmän jobbar mindre än svenskar och är mycket måna om sin fritid. De reser mycket på weekendresor för de tar gärna ledigt någon dag ihop med helgen. Dessutom betalar de ingen skatt på sin semesterlön och bara halv skatt vid jullönen. Det vore något för oss svenskar också tycker jag.

Nu är tovsviporna här och jag har sett en bofinkshanne. Kajorna slåss som vanligt om vilket bohål som är bäst i våra aspar som står ovanför vedboden. De är alltid tidiga med sina bostadsbestyr men i år kommer ju våren så tidigt så alla andra fåglar är också igång. Hackspettarna trummar in sina revir. Man hör dem i olika väderstreck. Och jag har sett året första tussilago i full blom.

 

Eftermiddagen och kvällen har jag varit på LRF:s länsförbundsstämma. Det var första gången för mig. Det är ombud från varje lokalavdelning i länet som får vara med. En ganska seg historia med motioner som ska diskuteras och så sedvanliga årsmötesförhandlingar. Träffade i alla fall några bekanta och så blev vi serverade en god middag.

Igår kom byggaren jag lejt och satte igån med att göra om taket på gamla hinderhuset. Jag fungerade som hantlangare under dagen. Kände mig ungefär som i TV-programmet "Arga snickaren". Inte för att killen var arg av sig, tvärtom, men jag fick lära mig kapmaskinen, karta runt och mäta och kapa till osv. Det är ju så det brukar gå till i programmet när husägarna ska lära sig att snickra.

 

Vi jobbade på i högt tempo fram tills regnet kom. Det blev för blött att fortsätta så vi fick i stället lägga på en pressening eftersom takpappen inte var på på den ena sidan. Fortsättning av bygget kommer ske i morgon.

 

I dag har jag varit på kurs i ekologisk äggproduktion. Mycket lärorikt och intressant. Vi fick även se lite bilder och höra berättelser om det storskaliga. Antalet hönor i en medelbesättning är 30.000. När jag hör det känner jag ännu mer hur hög klass det kommer vara på min lilla produktion. Vi fick också lära oss att hybridhönan som idag används producerar så mycket ägg så hon blir helt utsliten på kort tid och tappar ofta fjädrarna för att näringen helt enkelt tar slut i kroppen. Det är inte bra när man avlar fram något som även om den har fri tillgång på mat inte kan försörja sig som den ska. När jag hörde det blev jag ännu mer övertygad om att det jag valt, att bara jobba med gamla svenska lantraser och ursprungsraser, är helt rätt. Klart är att inget smakar så gott som våra ägg. Är det någon som vill prova så finns det lite till salu just nu. Mejla eller ring. Ibland har vi även turer till Stockholm.

 

Vilket väder. En helt underbar vårdag hade vi idag. Ingen blåst, solen sken och det var så varmt så jag hade bara en långärmad t-shirt på mig. Det måste vara rekord med tidig vår. Vi är ju fortfarande i den första delen av mars månad. Vi passade i alla fall på att njuta och avslutade arbetsdagen med ett glas vin uppe på balkongen på Lillstugan. Det är vår älsklingsplats att sitta på på eftermiddag/kväll. Solen har gått runt och det är en underbar utsikt över landskapet. I dag såg vi en stor hackspett högt uppe i eken. Antingen var det Spillkråkan eller Gröngölingen. Vi hade motljus så vi såg bara siluetten.

 

Innan vi slog oss ner och kopplade av hade vi plockat av allt taktegel på hinderhuset samt tagit ner vindskivor och läkten. Nu ska hinderhuset få byta namn till gårdsbutiken/matboden. Här kommer finnas en massa gott att handla f o m maj. Våra matvandringsdeltagare behöver inte åka tomhänta härifrån.

 

Vi mötte också vår granne från Årby nere vid bron. Vi hade stämt träff för att gå igenom vilket underhåll som behövde göras på bron. Det är vår vägförening som har ansvaret för den och jag har tagit på mig att undersöka och ta in prisuppgifter på det som behöver göras.

 

I december 2012 sålde jag Mulle och Mia till en liten verksamhet i Stockholm. De tyckte inte att Mulle verkade trivas så i september sålde de honom vidare. I dag fick jag ett SMS från den nya ägaren. Jag blev väldigt glad för jag har gått och tänkt på honom då och då och undrat om de hittade en ny ägare och vart han i så fall hamnade.

 

De nya ägarna är mycket nöjda med honom och tycker att han är en härlig och livsglad häst med mycket energi. Han busar ibland i galoppen ute men de har inga problem med att sitta kvar. Jag ringde upp för att kunna berätta lite mer om hans liv hos oss och jag ska få lite bilder från hans nya hem. Ska själv plocka ihop några och skicka iväg så de ser hur Mulle haft det här hos oss. Det känns så bra nu är jag vet att han har det bra. De har egen gård så det verkar som att han kommer få stanna där i resten av sitt liv. Mulle är nu 22 år.

 

Att besöka brädgården är inte så himla roligt. Kallt och lite dragit för det mesta och så tar det en väldig tid innan man fått ihop det som ska köpas. Vi har en brädgård i Gnesta som jag brukar utnyttja ibland. Det är hästtransporten som får agera släpkärra för att få hem virket. Den här gången köpte jag material till ett tak. Helt otroligt vilket lass det blev fast huset är så litet. Många tusenlappar kostade det också. Det är inte billigt att bygga. På måndag kommer killen som ska göra jobbet och jag ska agera hantlangare. Jag hoppas då på en varm och solig dag.

 

 

Nu har jag börjat årets resa med besök hos gamla och nya matproducenter. Det är så trevligt och tiden går fort vid varje möte. Eftersom jag har djuren att mata mitt på dagen så planerar jag in besöken antingen på förmiddagen eller eftermiddagen. I dag hann jag besöka två ställen. Först en producent som var med redan förra året. Nu fick jag provsmaka nya produkter i sortimentet. Det är faktiskt extra roligt med dem som verkligen anstränger sig och med glädje visar sina nyheter. Därefter åkte jag över till en för mig ny producent. Hon hade dukat upp hela bordet med flaskor och burkar och alla fick jag ta med hem för att välja ur hela hennes sortiment. Jag var så nyfiken på innehållet så jag tog en provade allt så snart jag kommit över tröskeln. Nästa steg är att testa ihop med olika tillbehör. För mig är det viktigt att det blir en total smakupplevelse för deltagarna på matvandringarna. Kan konstatera att det kommer bli en del nytt på borden under årets vandringar.

 

Det är märkligt hur mycket man blir påverkad av de olika årstiderna och vilket väder det är. Nu är det så många vårtecken på gång och i dag är det lite varmare igen. Genast känner jag hur energin rusar till och plötsligt gör jag massor med saker som bara legat och väntat. En skön känsla. Jag gillar alla årtiderna och skulle inte vilja vara utan dem.

 

Vilka är då mina vårtecken? Doften, sångsvanarna som flög över igår i ett stort V, hasseln som står i full blom (kan du se bild på i Instagram, sök på rocklosagard) och så de riktiga kämparna som med jämna mellanrum blir dränkta i snö innan den våren bestämt sig på riktigt ...

 

Varje år tar isen tag i vår långa brygga och lyckas alltid bryta isär den så att någon del flyter iväg åt sidan. Så även i år. Nu ligger det bara lite is kvar på sjön på vissa platser och det blåste inte så mycket så därför beslöt vi oss för att åka ner till sjön och försöka sätta ihop delarna igen. Det är lätt att få i båten för vattenståndet är mycket högt, säkert en 80 cm högre än vanligt.

 

Med hjälp av timmersaxar lyckades vi lyfta upp ändan på bryggdelen utan att behöva ligga med händerna i det iskalla vattnet och sedan sätta ihop med starka järn. Skönt att redan ha fixat det. Ibland har det varit år då bryggan växt fast i växterna och då är det ett enlände att rubba på den.

I dag var familjen som ska köpa Chassi här och hälsade på. Hon blev lite putsad och sedan riden en liten stund på ridbanan. De väntar på stallplats så än så länge vet jag inte exakt när hon kommer att flytta. Jag kan tänka mig hur spännande det måste vara för flickan att få sin första alldeles egna ponny. Vilken lyckokänsla! Hennes mamma har också häst så de kommer kunna rida ut mycket tillsammans och dela intresset.