rocklosa

Det var verkligen evigheter sedan jag var iväg och tränade för min dressyrtränare men igår kväll var det äntligen dags. Jag räknade ut att det har gått nästan två månader sedan sist. Det har varit mycket som kommit i vägen: snöstorm, beninflammation (på mig), broddtramp (på Totte), juluppehåll och tre veckors förkylning. Både Totte och jag är under igångsättning kan man säga och det fick inte bli något hårt pass.

Totte hade inte alls lust att kliva in i transporten och lämna Rocklösa och minutrarna tickade iväg. Tillslut stod han där men vi blev rejält försenade. När man egentligen inte har lust eller inte tror att det ska gå så bra, ja det är då det blir så där super. Min tränare hade bestämt sig för att vi skulle börja med ett nytt upplägg. Jag vet inte om hon har ett sjätte sinne men det var som att hon har läst mina tankar. Det blev ett sådant där kanonpass. Det märktes att Totte gillade den nya modellen. Han har aldrig gått så fint och balanserat förut med egen bärighet.



Idag känns det som om kroppen gått igenom en mangel. Då ska ni veta att vi skrittade 90 % av träningspasset men trots det är varenda muskel i kroppen trött. Snacka om att det är nyttigt att rida.