rocklosa

Vi äter alltid LCHF hos oss men i vår kost ingår det även lite rofrukter. Jag tål absolut inte palsternacka och potatis och äter jag det får jag av palsternackan jätteont i magen. Av potatisen sväller jag upp som om jag vore gravid och magen spänner. Det håller i sig i en massa dygn så ni förstår att jag gör allt för att undvika det. I dag upptäckte jag att inte heller mår bra av kålrot. Vi friterade var sin liten portion ungefär som pommes frites. Kände direkt i efter maten att jag fick ont i magen och kände mig svullen. Så nu hamnar den på inte äta-listan.

Vi har gått och gruvat oss i många år för ett arbete som behövde göras. Det är så att huven på ventilationen blåste av i en storm och sedan dess har regnet kunnat regna ner i stallet. Att sätta upp en ny huv hör inte till de enklaste arbetena. Den som ska göra det är tvungen att ta sig högst upp på stalltaket. Det är riktigt högt kan jag lova.

 

För några helger sedan provade vi men vår stege var för kort. Som tur var har grannen en längre som vi fick låna. I dag i regnvädret tog vi tag i det hela och efter ett par timmars jobb var det hela klart. Vilken lättnad! Det var nästan så vi korkade upp champagneflaskan.

 

Våra boendegäster ville ha frukost redan halv åtta i morse. Det var kolmörkt när jag gick ner till Nergården för att förbereda. Till halv åtta hade det ljusnat en del men jag såg att de hade ficklampa när de kom. Vi som bor på landet är vana vid mörker och finns det det minsta ljus så orienterar vi oss lätt. Det är lätt att glömma att stadsbor är vana vid något annat och reagerar mycket på hur mörkt det kan vara.

 

Gästerna hade sovit gott och ovanligt länge. De nämnde hur tyst det är på Rocklösa. Efter en rejäl frukost tog det sig sedan an den lite regniga dagen.

 

Anders och jag snickrade lite på bryggan men hade problem med att ta oss ut för att lägga till en ny del. Vattnet i sjön är så högt så stövlarna räcker inte till. I morgon får det bli några gamla trasiga som får bli vattenfyllda under den tid det tar för oss att fixa det sista innan vintern kommer på riktigt.

 

På eftermiddagen gick jag iväg och plockade lite adventsmossa.

 

Till helgen får vi boendegäster i Lillstugan. Det är en familj som ska bo här i två nätter. Jag har städat idag och ställt fram några adventsljusstakar. De har bokat frukost och den ska jag servera i Nergården så även där plockade jag fram alla adventsstakarna. Det lyser upp så fint nu när det är så mörkt ute.

 

Nu på kvällen har vi haft årsmöte i föreningen Kosläppet. Tyvärr var det bara styrelsen som kom och det känns lite trist. Vi fick på det sättet ganska mycket tid att diskutera kring en del funderingar vi haft och det var bra. Vi ska förändra en del på namnet på evenmanget, framförallt för att vi vill gardera oss om det inte finns någon bonde med kor framöver. Nu kommer vi kalla evenmanget för Vårspiran med kosläppet. Vårspiran associerar till att det spirar på våren men man kan också se det som att det spirar en massa idéer bland våra företagare.

Efter att varit i Malmö i några dagar så är det dags att återgå till vardagen.

 

Malmöresan bjöd på en del spänning som vanligt. Det började med att jag upptäckt att jag glömt plånboken hemma. Hade då kört 20 mil så att vända var inte att tänka på. Det var bara att hålla tummarna för att bensinen skulle räcka ända fram då jag varken hade kort eller pengar med mig. Inte körkort heller för den delen.

Det regnade mycket på vägen ner till Malmö och vid Helsingborg gick mina vindrutetorkare sönder. Naturligtvis i värsta ösregnet. Det fick bli långsam körning den sista biten och jag la mig bakom en lastbil så jag kunde följa dens röda lampor mot målet. Lyckades även köra de 60 milen hem igen utan torkare. Den dagen var det mer problem med smutsen från vägbanan som la sig på rutan. Två stopp med tvätt fick det bli.

 

Nu har jag samlat ihop mig för att ta itu med allt i företaget. Idag har jag lagt ut nya datum för nästa års gourmetvandringar och så håller jag på och skriver nya texter till hemsidan när det gäller vandringarna. Ska lägga in lite nya bilder och så håller jag på med beskrivningar av flera olika varianter av vandringar.

 

När jag flyttade hemifrån kunde man köpa kokhöns i butiken. Hönsen var äldre hönor som gjort sitt i äggproduktionen. Det var jättegod och billig mat. Det var riktigt långkok för man fick räkna med 3-4 timmar innan hönan var mör. Sedan försvann kokhöns från försäljning för det ansågs väl inte lönsamt att ta hand om dem. Förskräckligt egentligen, att inte ta hand om riktig mat.

 

Nu har jag läst en artikel om att det börjar finnas igen i vissa butiker. Tror det är hönor från ekologisk äggproduktion där någon ägare tyckt som jag - ta vara på en resurs.

 

Vi åt inte höna utan gammal tupp igår till middag. Det går ju precis lika bra och är ju oftast en ännu större kropp. Vår avsikt var inte att tuppen skulle bytas ut men höken tyckte annorlunda. Han hackade ihjäl honom utan att skada köttet i övrigt så det fick bli vår middag (3 ggr).

 

Efter att kokat tuppen i 5 timmar (det råkade bli så för jag glömde att jag hade en kastrull på spisen) så var den härligt mör. Lite spad med curry, smör och en skvätt creme fraiche blev en härlig sås. Första gången hade vi sellerimos som tillbehör. Har inte planerat för nästa måltid än.

 

Rekommenderar er läsare att verkligen försöka hitta höns i butiken. Det blir så gott!

 

Vi har fått en vinterbokning av Nergården. Över nyår med fyra övernattningar har ett gäng på 10 personer bokat in sig. Antagligen är de från Tyskland för bokningen har kommit via mitt samarbete med en tysk researrangör. Det är toppen att få gäster även på vintern så vi hoppas nu på att det kommer vara snö och fint vinterväder när de kommer. Är de nöjda är chansen stor att det sprider sig.

 

I backen bredvid vedboden växer ett gäng med aspar. De är fulla med hål så här bor massor med fåglar under häckningen. I somras såg vi att en asp hade dött. Den stod precis vid kanten i branten och lutade mycket. Vi har grunnat på hur vi ska få ner den utan att förstöra något. Den lutade ner mot fruktträdgården och det skulle ju vara trist om den bryter sönder något av våra fruktträd. Problemet löste sig alldeles av sig självt när det blåste härom dagen. När jag var på gårdsplanen fick jag syn på en avbruten stam. Det var aspen som gått av en bit upp och så perfekt fallit precis mellan vedboden och en stor grindstolpe. Det enda som hände var att lite eltråd blev nertryckt mot marken. Helt perfekt lösning och att den kunde trilla i en annan riktning det hade vi aldrig kunnat tro.

När jag var på kurs igår jobbade vi bl a med vår handlingsplan för kommande år. Då fick vi göra en övning där kursledaren la ut en massa svartvita bilder på ett bord. Vi skulle sedan välja ut tre som betydde något för oss i vårt företagande. Först fick jag inga associationer alls men så upptäckte jag en bild som passade in på mina tankar.

 

För tredje gången har jag just varit på den 3:e återträffen med Qvinstgruppen. Det är ett kvinnligt nätverk med kvinnliga företagare inom de gröna näringarna. Det har varit två dagar fulla med inspiration, feedback, nya kunskaper, arbete med mitt företags framtid, glad skatt och mycket mer.

 

Vi har bott på Kungsörstorp i Kungsör. Ett härligt ställe som man verkligen längtar till. Ett jättefint mottagande, trevlig personal och god mat.

 

 

På eftermiddagen mötte jag idag min nya mentor. Han är hotellägare. Det blev ett mycket givande möte. Vi pratade mest om mina gourmetvandringar. Jag fick tips om hur jag ska skriva i min nya broschyr och även när jag uppdaterar hemsidan. Jag tycker tipsen var väldigt bra och jag tror att de kan göra mitt material mycket bättre. Lite spännande att ett kort möte där han inte vet något om min verksamhet kan leda till att han hittar en kärna och ger förslag som jag tror på.

 

Jag ser fram emot att jobba med det nu och sedan träffa honom igen.

Jag har börjat göra en lista inför varje helg där det står olika punkter som vi ska hinna med. Så otroligt tillfredställande när man kommer in och kan stryka. Det är så lätt att glömma vissa viktiga saker men under veckan när jag gör listan kommer jag på vad som är högst prioriterat.

 

I dag t ex gjorde vi rent taket på Hagstugan. Jag upptäckte för ett tag sedan att det var blött inne i huset och räknade ut att regnet måste ta sig in på något sätt. Inte så konstigt med tanke på hur tjockt med mossa det var på takskivorna. En skiva hade också glidit isär så troligast var väl att vattnet kom in den vägen.

 

I morgon ska vi göra rent taket på Åstugan.

 

Nu har jag äntligen kunnat stryka den sista omgången färg på den pelare och knutar som jag hade påbörjat på Nergården. Dagarna innan har varit så fuktiga och daggen har liksom aldrig torkat upp. Tänkte att det var bäst att avstå då. I morse när jag klev ut var det en helt anna känsla så efter lite arbete vid telefonen på förmiddagen blev det sedan målning.

 

Jag hade stor lust att efter det gå en runda i skogen men eftersom det snart är dags för momsdeklarationen så tog jag mig i kragen och gick i stället in och började jobba med bokföringen. Eftersom jag inte såg Idol förra fredagen så satte jag på programmet på datorn. Inte alls dumt att lyssna på de duktiga deltagarna under arbetet. På det sättet gick det ovanligt lätt.

 

Under dagen var även höken på besök. Jag hörde skriken från hönsen när jag drack förmiddagskaffe. Då gäller det att springa fort. Hoppar i utetofflor som går snabbt och rusar ner. Någon jacka hinner man inte ta på sig. Den här gången fick höken bara loss en del fjädrar på en av hönorna. Nu tycker jag han kan sluta komma. Börjar bli lite trött på det.

 

Usch vad det är jobbigt med alla besvärliga människor som ibland tycks omge en. Här på landet upplever jag ofta att de som kommer från storstaden och köpt sig ett sommarställe har noll förståelse för oss som bor och verkar här på landsbygden.

 

Först drog det ut på tiden med åtgärder som fritidshusområdet som gränsar mot oss skulle vidta. De hade lett om vattnet från deras vägavvattning och berg så att det rann ut mitt på vår åker. Det enda vi begärde var att de i stället skulle ansluta det till vårt dike så det hamnade rätt. Från det att vi var överens tills det nu äntligen blivit gjort tog det mer än tre månader. Bl a försökte de se om ett servitut skulle kunna göra att de slapp ansvaret. Ibland förstår man inte hur folk tänker.

 

Det sista som nu hände var att vägföreningens ordförande kom och sa att han skulle hugga ner två stora alar vid vägen nere vid bron. Naturligtvis sade jag nej men det tycktes han inte bry sig om. Jag fick ägna en hel dag åt att ringa runt och kolla regler och få information och sedan skriva en svarsskrivelse. Det ena trädet är 200 cm i omkrets. Det är med andra en mycket grov al. Vid mitt samtal med skogsstyrelsen sa de att den absolut bör sparas då det finns alldeles för få gamla och grova träd i landskapet. Sedan pratade jag även med trafikverket och de sa att det inte fanns några som helst problem med att träden står kvar. Har de redan varit där i 100-200 år och man kunnat sköta både väg och bro så säger sunda förnuftet enligt dem att man inte ska hugga ner gamla träd.

 

Får se om detta nu är utagerat. Jobbigt är det och mycket tid från annat stjäl det.

I dag hörde jag plötsligt hur en tupp hade ett varningsljud. Jag var i närheten så jag kollade om jag såg någon rovfågel. Det visade sig att han fått syn på en kråka som hade landat högst upp i en ek. Jag blev så imponerad av hans vaktförmåga för det är en ungtupp som är född under året. Det var inte så länge sedan han var kyckling.

 

Bra att han tar sitt ansvar för i fredags var höken här och hade tagit min gammeltupp. Den låg död men höken hade inte ätit något på den. Mycket fjädrar var avplockade.

 

Jag hörde att det var ett herrans liv i hönsgården och när jag kom dit så var höken delvis intrasslad i stängselnätet. Det var långt från den döda tuppen så jag funderar på varför höken hade lämnat den?

 

Det har varit kalas i dagarna tre. Vi har två som fyllt jämt i familjen och två till som fyller år runt dessa. Så den här helgen blev det stort kalas uppdelat på både lördag och söndag. Först en god trerätters-middag på fredagen, sedan en annan tre-rätters på lördagen och så idag - en komponerad tre-rätters av resterna från de andra dagana. Det har med andra ord varit ett riktigt kalas.

 

Det allra roligaste var att vårt äldsta barnbarn kom hit. Han är tre år och i en underbar ålder.

Under lördagen fick två av våra jubilarier genomföra en skattjakt med kluriga frågor och ledtrådar. En ledtråd hittade de vid grannens konstgjorda sjö.