rocklosa

Så kom äntligen den med det röda bröstet. Tittade ut genom fönstret och där satt domherren under fågelbordet och åt frön som spillts ner. Den är verkligen röd. Man glömmer bort mellan gångerna hur häftigt färgad och lysande den är. Hur jag än spanade så såg jag ingen fru. Fick nöja mig med den ensamma hannens besök.


Domherre

Vi har haft en gäst till vid vårt fågelbord. Det var ett litet gäng med grönsiskor. Mest har de farit runt i tujorna och ätit frön men ibland har de mellanlandat vid foderautomaten.


Grönsiska

Ett enormt gäng med havrefåglar har vi också. De heter förstås inte havrefåglar utan gulsparvar. De älskar havre och i hästarnas lösdrift hittar de vad de söker nere i halmen. De plockar också spillet som blir av de andra småfåglarnas fröätande uppe i trädgården så vi brukar ha en stor grupp även här.


Gulsparv

Den här helgen har vi haft besök av vår dotter Martina. Det är alltid lika trevligt att träffa sina barn. Eftersom Martina har bosatt sig i Kristianstad i Skåne blir det inte så ofta som vi ses. På lördagen gjorde vi en härlig ridtur tillsammans och Totte och Grattis tyckte det var kul att komma ut på en runda.


Grattis och Totte

Har ni sett det nya TV-programmet Ponnyakuten? Det går på SVT:s barnkanal men man kan också gå in på deras hemsida och titta på det där. Fördelen med att se det på datorn är att de lägger ut kommande avsnitt i förväg och så kan man förstås se alla de gamla också. Det är ett riktigt sevärt program. Är man barn ska man absolut titta. Trots att det är korta avsnitt tycker jag att de får fram mycket bra och det handlar inte bara om ridning utan också mycket om hantering. Programmet handlar om åtta barn som är på ridläger med sina ponnyer. Alla har åkt dit för att de har något problem de vill ha hjälp med. Äntligen satsar svensk TV på bra hästprogram så passa på att se det. Såg att de lagt ut ett nytt avsnitt nu så ska titta innan jag går och lägger mig.

När Anders väl röjt vår infart på snö och fått bort vallen igår kväll ställde han in traktorn och började gå mot vårt hus. Jag tittade ut genom fönstret och såg att han var på väg. Just då hör jag plogtraktorn ute på vägen. Den kom dundrande i full fart och vips så var det en tjock vall vid vår infart igen. Anders fick vända och börja skotta ytterligare en gång. Det blev sen middag.

I morse skulle Anders just ge sig iväg till jobbet. Vet ni vad som kommer? Plogtraktorn! Ny vall och ny skottning för att kunna åka iväg med bilen. Det börjar bli jobbigt med att vår vägröjare är så flitig.


Nermejat staket

En olycka hände också igår kväll när Anders backade traktorn. Den gled plötsligt iväg i snömassorna och mejade ner en rejäl bit av staketet till Bilbos och Chassis hage. De skulle just gå in så det löste sig men det fick bli lite provisorisk lagning i morse så att de kunde vara ute utan att smita.


Stona stannade i hagen

När jag kom ner för nattfodringen upptäckte jag att även stonas hage delvis hade raserats. Kraften från när traktorn fastnade i elrepet hade slitit sönder isloatorer och knäckt stolpen där grindhandtaget var fäst. Som tur var hade stona inte smitit. Fick i ficklampans sken laga till det så gott det gick. Nu går det inte att öppna in till dem utan att 20 m tråd öppnar sig men i morgon har jag min elev här och då kan vi hjälpas åt när jag ska in med traktorn och halmbalen till deras lösdrift.


Det snöar igen (torsdag eftermiddag)

Idag är det verkligen stugväder. Full snöstorm med lite blöt snö trots att det är minus 2,5 grader ute. 15-20 cm ny snö igen. Tack vare vinden har den drivit på vissa ställen så där kan det vara mer än 50 cm. Killen som sköter vägen utanför oss hade plogat innan Anders kom hem vilket innebar jättevallar så Anders fick ställa bilen på vägen och så fick vi skotta en liten yta vid Nergården så att bilen precis fick plats och kom undan. Nu återstår ett antal timmar i traktorn för att ploga undan snön på gårdsplanen.

Min lilla väg som jag använt när jag kört ut matkassarna till Mulle och gänget hade snökanter på 50 cm. Nu på eftermiddagen var stora delar av vägen helt utplånad så nu får jag bära ut kassarna för hand i stället. Pust.


Mullegänget har fått mat. Man anar min väg i hagen bredvid.

Ridning och markträning med hästarna hoppade jag över helt idag. Det blir i alla fall inget bra, varken jag eller hästen gillar när det piskar i ansiktet. I stället har jag tagit itu med sista kvartalets bokföring (2009). Nästa vecka ska momsdeklarationen vara inne så då måste det vara klart. Ska göra bokslutet också när jag ändå håller på.

Startade dagen  med att försova mig rejält. Ska inte berätta för er hur länge men det var väldigt sent innan jag vaknade. Det berodde nog på att en katt hade gömt sig i mitt rum i natt så när jag sovit en liten kort stund väckte den mig och ville ut. Sedan var det helt hopplöst att somna om. De förlorade timmarna hämtade jag igen på morgonen som sagt. När jag vaknade fick jag väldigt bråttom ner till stallet för hovslagaren skulle sko om alla hästarna idag och han hade förstås redan kommit när jag kom ner.



Hovslagare skulle man vara. Med min rygg skulle det aldrig gå men för starka friska personer är det ett drömyrke om man ser till inkomsterna. 5.500:- + 25 % moms kostade kalaset och det tog honom drygt 4 timmar att fixa 12 hästar. Det ni!



Sedan bar det iväg till träningen. Totte krånglade en del vid lastningen i dag också men han ger sig alltid till slut. Väl framme kom vi inte in i ridhuset för det gick inte att öppna dörren. Det visade sig när vi väl fick hjälp att det var något fel på handtaget så det behövdes lite specialtricks för att få upp den. Träningen gick kanon och Totte gjorde fantastiska öppnor i galoppen.

Vi har fått hem lammskinnen från förra årets lamm. De är nog de finaste vi fått på många år. Vår bagge är grå och det har slagit igenom så det blev inga svarta skinn denna gång. De grå är allt från ljusare till mörkare och flera är väldigt vackert melerade. Mycket hög klass var det också på de få vita.

Grå skinn är det som säljer allra bäst. Eftersom jag har får av rasen leichester så blir de vita väldigt lockiga och fina och många faller pladask när de ser dem. Jag har jobbat i många år med att förbättra skinnen genom noggrann avel. Så nu är de oftast både mjuka och glansiga med fin struktur.

Hela lördagen tillbringade jag på Åsa Folkhögskola och lyssnade på olika föredrag under rubriken "Hur du hittar resurser i bygden".  Vilken entusiasm! Jag blir alltid så fascinerad av hur många duktiga föredragshållare det finns. Dagen innehöll bra exempel, vilka EU-stödsprojektregler som gäller för utveckling av landsbygden och så hade Länsstyrelsen gjort en spännande undersökning om service på landsbygden.


Livsmedelsbutiker i Sörmland. En del invånare har verkligen långt!

T o m Anders läste den rapporten med stort intresse. Vi som bor så som vi gör har ju mycket sämre service även av samhället trots att vi betalar lika mycket i skatt. T ex så tar det 45 minuter för en ambulans att komma hit därför att närmsta station är vid Vagnhärad.

Hade massor med material att läsa med mig hem efter dagen och katterna slogs om att få plats i knät när jag satte mig tillrätta på kvällen för att börja studera alla broschyrer.

Det var verkligen evigheter sedan jag var iväg och tränade för min dressyrtränare men igår kväll var det äntligen dags. Jag räknade ut att det har gått nästan två månader sedan sist. Det har varit mycket som kommit i vägen: snöstorm, beninflammation (på mig), broddtramp (på Totte), juluppehåll och tre veckors förkylning. Både Totte och jag är under igångsättning kan man säga och det fick inte bli något hårt pass.

Totte hade inte alls lust att kliva in i transporten och lämna Rocklösa och minutrarna tickade iväg. Tillslut stod han där men vi blev rejält försenade. När man egentligen inte har lust eller inte tror att det ska gå så bra, ja det är då det blir så där super. Min tränare hade bestämt sig för att vi skulle börja med ett nytt upplägg. Jag vet inte om hon har ett sjätte sinne men det var som att hon har läst mina tankar. Det blev ett sådant där kanonpass. Det märktes att Totte gillade den nya modellen. Han har aldrig gått så fint och balanserat förut med egen bärighet.



Idag känns det som om kroppen gått igenom en mangel. Då ska ni veta att vi skrittade 90 % av träningspasset men trots det är varenda muskel i kroppen trött. Snacka om att det är nyttigt att rida.

Genom att vi är medlemmar i LRF får vi tidningen Land varje vecka. Jag brukar läsa deras veckohoroskop. Normalt sett brukar veckohoroskop i veckotidningar vara mest påhitt men just det i Land har känts som det stämmer in väldigt ofta. Därför har det blivit så att jag brukar läsa det lite mer noggrant och fundera över det som står där. Förra veckan stod det så här i första meningen. "Du måste ta en risk för att ta dig framåt och utvecklas. Sedan handlade det ungefär om att kasta sig utför ett stup och våga för att sedan landa där där det var tänkt. Undrade naturligtvis vilken risk jag borde ta och det kändes lite spännande med veckan.



På onsdagen hände det som beskrevs fast jag vet inte ännu om jag kommer landa rätt. Jag gjorde något jag aldrig brukar göra och det har redan gett resultat. Spännande - pirrigt - och vad blir det av det? Det vet jag inte ännu men jag har i alla fall agerat och gjort något som jag inte brukar. Det kallas för att lämna sin komfortzon. När jag vet mer ska jag berätta för er vad det handlar om.

LRF anordnade idag en inspirationsträff för kvinnor här i Sörmland. En fantastisk föreläsare fick vi lyssna på som pratade om målbilder och målstyrt arbete. Det låter ju väldigt torrt och tråkigt men den här kvinnan kunde verkligen beskriva och tala målande om det hela så allt hamnade i vardagen. Vi fick bl a göra ett experiment allihopa där vi med bara tanken skulle få en tyngd att börja röra sig. Helt otroligt! Min tyngd pendlade fram och tillbaka, stort eller litet beroende på vad min tanke ville, sedan roterade den runt och så bytte den varv. Just vid bytet kände man att det krävdes lite mer tankekraft men sedan snurrade den i motsatt varv. Tänk vad starkt man kan påverka genom att bara tänka att det ska ske. Slutsatsen var naturligtvis att detta gäller hela livet.

En av mina ridelever var här idag och hjälpte mig på gården. Hon har börjat med att vara här nästan hela dagen den dag hon ska rida. Hon tycker det är så kul med allt och att lära sig lite om allt runt hästarna. För mig är det toppen med hjälpen. Ibland har vi hunnit få undan sådant som släpar efter. I dag var det aktiviteter med hästarna som var prioriterade. Vi började med att gå på promenad med Bilbo och Chassi. De stegade på och tyckte det var jätteroligt att komma ut i den stora världen igen efter att bara sett närmiljön under hela sina långa sjukdomsperioder. Sedan mockade vi varsin box med obeskrivligt mycket i. Magen måste också få sitt så vi har alltid en trevlig fikastund.


Chassi och en halv Bilbo

Efter fikat lärde jag ut hur man gör vid longreining. Det blev en snabbgenomgång, bara så mycket så att vi kunde komma igång med hästarna. Jag jobbade med Bouchette och min elev med Clarissa. Vi var helt slut efter att pulsat omkring på ridbanan och Bouchette hade nog lite träningsvärk från igår. Nu ska hon få vila i två dagar då jag har annat inbokat. Clarissa tyckte det var härligt att få jobba och vara med och hon såg inte ett dugg halt ut.

Vi packade alla foderpåsar och sedan körde vi ridlektionen. Därefter körde jag runt med traktorn och halmade i lösdriftarna och fick hjälp med grindöppnandet av min elev. När jag sedan blev själv på gården fixade jag det sista i stallet och så tränade jag Musseron en liten kort stund.


Musseron kikar under lugg

I morgon kommer jag nog känna av två hårda arbetsdagar med trötthet i kroppen. Inte så konstigt eftersom förkylningen var så långvarig och gjorde att jag inte gjorde många knop.

Rätt svar på veckans fråga var Elin. Först med svaret var Julia, grattis.

I alla fall Mulle, Mia, Elin och Henry tycker att det har skett en stor förändring. Varefter veckorna har gått har de bara blivit fetare och fetare så igår tog jag beslutet att börja portionera mat till dem också. Det blir en del extra arbete men i stället kommer det gå åt mindre med mat = mindre kostnad. Mulle andades så fort häromdagen och jag tyckte hans hovar var lite varma. Inte en fånghäst till tänkte jag. Man tror numera att övervikt kan ge fång så det gäller att passa sig.


Mia med tjock mage

Nu när de inte är så dästa och mätta har de börjat röra lite mer på sig också. De har inte kommit in i sina mattider än. Jag kommer ihåg att det tog några veckor för stona innan de landade i sin nya foderstat.



I dag räknade jag över mitt förråd av ensilagebalar. Det var 69 stycken kvar. Om jag räknar att det är 15 veckor kvar innan betessläpp (tänk så fort de veckorna går) så kommer Tottes gäng göra slut på 15, stona 8, fåren 5 och så gissar jag på 8 till Mullegänget. De åt en i veckan innan ransoneringen men det borde räcka med en varannnan vecka nu. Det blir 36 totalt. I så fall har jag god marginal. Första året det händer.

Alla som gissade på veckans fråga hade rätt svar. Först var Antonia, Grattis! Svaret var Clarissa.


Clarissa i januari

Vi har haft nya gäster vid vårt fågelbord. Först kom sidensvansarna men de försvann snabbt igen. De äter bara bär och frukt och de fann väl inte vad de sökte. Ett år hade vi dem här hela tiden för då hade jag massor med gamla äpplen kvar som jag la ut varje dag. Det roliga med sidensvansarna är att de är så oskygga. Man kan gå förbi dem på någon meters håll och de sitter kvar.


Sidensvansar

Strax efter att de lämnat trädgården dök det upp en betydligt större pippi. Det var nötskrikorna. De är desto skyggare så man kan knappt röra sig inne i huset ens. Minsta ljud eller rörelse gör att de flyger sin kos. De stoppade sin näbbar fulla med solrosfrön inna de flög iväg och gömde dem. Nötskrikan är också så fin i sina färger tycker jag. Vi har gott om dem på höstarna när ekollonen blir klara. De samlar dagarna i ända och letar på backen bland eklöven.


Nötskrika

Jag har nu också räknat till 11 steglistar vid fågelbordet.

La ut annons på vår gamla hästtransport före jul. Klart att ingen har tid att göra affärer så där innan jul men de ligger ju kvar länge på Blocket. Om den inte skulle bli såld tänkte jag annonsera om den igen när tävlingssäsongen skulle dra igång. Men idag så ringde det en man som ville komma och titta (det märks att Sverige startat upp igen). Han verkade väldigt nöjd med vad vi visade så det blev affär direkt. Skönt att bli av med den från gårdsplanen. Jag har ju haft den nya i några år så den gamla har ju inte använts. Att vi inte sålt tidigare var för att det var lite fix vi ville göra på den och Anders har aldrig tyckts sig ha tid med det men så fick han ett ryck och sedan besiktigade vi den så att allt skulle vara i topp.


Vår Kyllinge har varit med oss på många tävlings och träningsresor

Gissa vad som mer hänt? Jo, naturligtvis har Tottegänget lyckats riva staketet in till stona ytterligare en gång. Hittade alla ihop när jag skulle fodra vid 23.30. Insåg att det inte skulle gå att lägga ut mat till stona för då skulle det bli slagsmål och fight. Det gick inte att öppna emellan hagarna och trådarna låg delvis på marken så jag fixade till så det stod upp skapligt bra. 24 minus och Anders låg och sov så det gällde att vara försiktig. Mindre kul om man blir liggande och fryser ihjäl. Sedan gick jag in i stallet och halmade upp en box och plockade in Domina. Hon har ju föl i magen och jag ville inte att hon skulle vara utan mat till morgonen. De andra lämnade jag. Sov dåligt på natten och bara kände hur hungriga mina tjejer måste vara. På morgonen ställde jag in Clarissa och Bouchette och gav mat och så flyttade jag de andra till deras hage. När jag kom med de sista, Musseron och Grattis så rymde Totte naturligtvis. Han var laddad redan innan av allt spännande som hände så när han kom lös for han som en tok i full galopp. Det var bara att hoppa undan varje gång han kom i fullt ös. Oj vad pampig han var min fina häst. Tyvärr hade jag inte kameran med mig. Det slutade i alla fall med att han hamnade i sin hage igen.


Totte

Jordningen av staketet hade i kylan frusit så nu har vi gjort en vintervariant i stället. Det verkar som hästarna är försiktigare nu när de hälsar. 

I kväll hände något kul. Vår katt Smurfen började titta på TV. Jag menar att han verkligen tittade och följde med hela tiden vad som hände i rutan. Det började häromdagen att han intresserade sig för den när det var en inspelning med en skata. Tror då att det var ljudet som lockade honom först. Han satt på golvet under TV:n och lyssnade och följde bilden. Det pågick i några minuter. I dag tittade vi på ett naturprogram i 45 minuter och Smurfen låg i mitt knä och det syntes tydligt att han lyssnade och följde bilden hela tiden. Häftigt. Har aldrig sett en katt bry sig om en TV  tidigare. Jag har alltid trott att deras ögon inte kan uppfatta bilden så som vi gör.

Kaos på morgonen. Stona - tre stycken - och valackarna - fyra stycken - hade hittat på lite eget kul. Vi möttes av ett totaldemolerat staket med fem avbrutna staketstolpar. Med tråden på marken tog de sig in till varandra och sedan var det nog full rulle. Tjejerna gillade nog läget för helt plötsligt kunde de äta så mycket de ville på killarnas bal. Och de åt mycket kan jag lova. De fick inte tillbaka aptiten förrän framåt ett-tiden på dagen. Stona fick ställas in i stallet och gå ut först sent på eftermiddagen när staketet var reparerat. Svårigheten med staketreparation på vintern är att tjälen försvårar det hela. Det gick inte att få ner någon ny stolpe så vi fick försöka fästa fast på det som blivit kvar när de bröts av.
Märkligt nog verkar ingen ha skadat sig trots mycket spring och upphetsning.


Anders inspekterar förödelsen

Några som gillade det hela var killarna. Nu kom de åt att nosa på nya kompisar.



På förmiddagen åkte Ola tillbaka till Lund och på kvällen åkte Martina till Kristianstad. Men de har lämnat lite efter sig så vi kommer bli påminda om dem - åtmistone tills det blir ordentligt med tö.


Olas skulptur

Veckans fråga visade Bouchettes fina mage. Det såg Antonia som svarade både rätt och var först. Grattis!


Bouchtte på vårbete

Det är inte bara tvåbenta med vingar som besöker vårt fågelbord. I dag hade vi väldigt trevligt besök av två stycken rådjur. De kom vid elvatiden på förmiddagen.



Anders och jag stod så stilla vi kunde innanför gardinen för att inte skrämma dem, fast samtidigt ville vi kunna se. De var väldigt vaksamma hela tiden. Efter ett tag hittade den ena fram till marken under fågelbordet. Där låg en massa spillda solrosfrön som den genast började äta av. Kan tänka mig nu att de kommer komma tillbaka varje dygn och kolla av om det ramlat ner mer.



Vi tycker det är kul med rådjuren i trädgården men bor man i Stockholm så är man kanske inte lika glad åt dem. Där verkar de vara så många så de är inte rädda utan klampar in i trädgårdarna och äter upp det mesta.

Vid tovlslaget i natt färgades himlen av en massa raketer. Vi skjuter inte upp några men grannarna runtomkring och då framförallt i fritidshusområdet brukar ha en del. Det är vackert men jag är alltid orolig för mina hästar och om de ska bli skrämda. I år var första gången som vi hade alla ute under natten. Jag matade stona vid halv tolv. Sedan när det drog i gång med knallarna tittade jag ut då och då och lyssnade om jag hörde några upprörda hästar. Det var väldigt ljust av månen så det var inga problem att se ända ner till den bortersta hagen.
Totte och de sprang lite men jag tror att stona som bara brydde sig om sin mat hade en lugnande inverkan på dem. En gång blev Elin lite rädd när det kom ett stort ljussken på himlen men sedan verkade alla hästarn ta det med ro.
På morgonen hittade vi en liten varmluftsballong på gårdsplanen. Faktiskt gansk läskigt. Det är något brännbart som får dem att flyga iväg. Den jag hittade var vid bränslefästet alldeles sotig och luktade brännt. Tänk om den hade landat på en träbyggnad och fortfarande hade brunnit.


Så här ser de ut

Nu är det bra kallt. Tempen var nere på - 21 i natt och dagen höll sig runt 17. Ansiktet blir snabbt stelt och det går inte att jobba så långa pass i taget. I morse hade alla vattenkoppar frusit men de flesta fick vi igång under dagen. Det blir mycket varmvatten att köra ut och hälla i baljorna. Vackert är det men nu får det gärna bli lite mindre med minusgrader och helst ingen blåst. 5 minus och rejäl blåst är ännu värre.



Hovslagaren var här på kvällen och skodde om Bilbo. Nu har han också fått vinterskor med 4 brodd i varje och sulor så att snön inte fastnar i hovarna. Han raspade lite på Chassis bakhovar också och då upptäckte vi att hon liksom hade blåmärken som syntes på hovväggarna. Lite skumt. Vi ska hålla koll på det framöver.