rocklosa

En av tackorna har blivit sjuk. Hon har fått juverinflammation. Jag upptäckte det när hon inte kom fram till foderbordet och åt när det var matdags. Puttade upp henne och såg då att ena juverhalvan var stor och hård och hon haltade på benet på den sidan. Det har blivit så fruktansvärt dyrt att ta ut veterinär så de kostar mer än en tackas liv så det fick bli telefonkontakt om råd i stället. Som tur var hade jag kvar antibiotika från en hästbehandling vid ett tidigare tillfälle så jag fick order om att ge henne en spruta om dagen.

Det är inte lätt. Hästar är så stora och rejäla men på en tacka är det mycket svårare att hitta en bra plats att sticka in nålen på. Hatar egentligen det här med att spruta djur men det är bara att bita ihop och göra det. Den långa ullen på tackan var också ivägen och flasklammen gjorde allt för att trassla till det. En del av pencillindosen hamnade nog inte i kroppen men hon har piggat på sig så något blev väl rätt. Tyvärr kommer den juverhalvan inte producera så mycket mjölk så det ena av hennes lamm har blivit lite tunnare.

Nu är han fångad på bild - rådjursbocken jag skrev om häromdagen.



Har nog hittat alla solrosfrön som ramlat ner under fågelbordet och vem vill inte bo vid skafferiet.



Red en liten kort tur på Bouchette på eftermiddagen. Borta vid grannen hade vattnet grävt en djup fåra tvärs över vägen. Det rann och porlade ordentligt och Bouchette tyckte det var det läskigaste hon sett på länge. Valde att vända och turen blev precis lagom lång. Så skönt i solskenet.
Fick en bild idag som är tagen när vi var på longreiningkursen.



Efter ett enda rejält träningspass i longreining tycker jag redan hon har blivit finare i kroppen.

Vår katt Rufus som är allvarligt sjuk var i morse inte alls i form. Han var blodig och det rann i ögat. Han måste ha varit i slagsmål och jag trodde först att han drabbat samman med vildkatten som flyttat till vår gård. Men Rufus var ute ett väldigt kort tag på egen hand sent i går kväll och jag la inte märke till något när han kom in. I alla fall har han legat under en säng hela dagen och har bara ätit pyttelite torrfoder (det godaste som finns enligt våra katter). Benet är rejält svullet och det måste vara något med käken eftersom han verkar ha svårt att äta. Med sin sjukdom är han inte i högform så han har inga marginaler att ta av.



I morgon ska jag ringa veterinären och hoppas på att få komma direkt.

I dag har jag hämtat mina glasögon. Blev rekommenderad att inte använda dem vid bilkörning den första tiden. Tydligen viktigt att vänja sig först eftersom glasögonen gör att det är suddigt i vissa vinklar. Jag har haft på dem hela eftermiddagen här hemma men sedan skulle jag och Totte iväg på träning så då fick de stanna hemma. Nu på kvällen har jag haft dem på när jag tittat på TV och måste säga att bilden är mycket tydligare. Har lite svårt i växlingen mellan slipningen för långt håll kontra kort håll men annars har det gått väldigt bra.

Träningen med Totte gick så fantastiskt bra. Det började med att han blev väldigt upphetsad när vi var på väg till ridhuset från parkeringen. Han såg en häst med vagn långt bort och det var bara så läskigt. När jag skulle sitta upp hörde han hästen med vagn utanför och då blev han så rädd så jag hörde hur hans hjärta slog fast jag stod bredvid honom. Stackars Totte. Det kanske var den där extra energin som gjorde att han gick så superbra. Jag kände mig i högform och fick verkligen till allt idag.



När jag kom hem stod fåren och vrålade efter mat (de är verkligen jobbiga att höra). Bilbo och Chassi var också otåliga på att få komma in i boxarna. Efter att jag fixat de otåliga djuren bytte jag täcke på Totte och tog av transportskydden. Han får alltid stå inne några timmar efter träning så han är riktigt ordentlig torr innan han går ut i lösdriften. En stor påse med hösilage uppskattar han att stå och tugga på. Sedan var det flasklammens tur att få sitt. Jag har tre stycken som jag understödjer med lite välling. De tre delar på en flaska så det är inte så stora mängder på var och en men de håller sig fina och än så länge har ingen fallit ifrån av fyrlinggrupperna.

Det har tunnat ut en del vid fågelbordet nu. Antagligen har en del arter viktigare sysslor för sig i det soliga härliga vädret. Lite vårsång hör man från vissa. I dag hade vi i alla fall helt nya gäster i vår trädgård.



Det var stjärmesar. Två stycken klättrade runt i körsbärsträdet. De långa stjärtarna gjorde att jag la märke till dem. Det var en kort visit sedan flög de vidare. Första gången jag stötte på stjärtmesen var när vi bodde i Åkers styckebruk. Jag var på promenad med vår foderhund Bamse uppe i skogen på elljusspåret. Ett tu tre var det rörelse i hela trädkronan över oss och ett 100-tal små mesar for runt. Det var en häftig syn när de hängde och klättrade runt i grenarna. Blev nog stående i en kvart innan vi promenerade vidare. Fick nästan nackspärr på kuppen av att stirra uppåt så länge.

Tycker att snön verkligen har sjunkit ihop de sista dagarna så därför gick jag ut med Bouchette till ridbanan idag för att tömköra lite som omväxling. Oj vad jag bedrog mig. Hon fick jobba massor bara för att kunna pulsa på en cirkel runt mig. Efter några varv visade hon tydligt att det var för jobbigt och inte kul så då gick vi däriftån. Skulle tippa på att det var minst 70 cm snö på sina ställen.

Tömkörde på en pytteliten volt vid vår infart i stället. Blev lite uppmjukande och så tränade vi lite fina halter och igångsättningar. Det kunde bara bli arbete i skritt eftersom ytan var så liten.


Bouchette äter lunch

På lördag och söndag ska jag ha ledarläger. Det är tjejerna som ska jobba här under året som kommer hit. Vi ska lära känna varandra, gå igenom allt inför lägrena och ha kul. Måste försöka få bort lite snö på ridbanan tills dess för jag har tänkt att vi skulle göra lite övningar där.

Det blir inte alltid som man planerat. I dag skulle jag åka till Uppsala och hälsa på Miljon var det tänkt men när jag kom ner till fårhuset var det kaos. Det fullständigt kryllade av små svarta nyfödda lamm. Mitt bland krälande, pipande lamm stod två tackor och allt var ett virrvarr. Jag räknade till sju stycken och under tiden när jag funderade på vad jag skulle göra så föddes ett till - nu var det åtta.



Jag började med bygga en stor box så alla blev samlade. Sedan delade jag den i två så att tackorna fick varsin. Sedan var frågan vems lamm som var vems. Försökte iaktta dem och se om de stötte bort något och vilka de slickade på. Konstaterade efter en stund att de nog inte själva visste. Verkade som de var beredda på att acceptera allihopa. Jag delade upp så de fick fyra var och alla verkar nöjda. Jag tror att den ena tackan fick tre och den andra fem egentligen men nu får de ansvar för fyra var. Antagligen får jag gå in och stötta med lite flaska framöver.



Jag hann förstås inte till Uppsala så det får bli vid ett annat tillfälle.

Vad ljust och härligt det blivit. När sportloven är slut känns det alltid som att dagarna plötsligt är mycket längre. Solen skiner och det droppar från taken.



Mängder av snö hade ramlat ner från taket under natten. Det blev besvärligt att ta sig in i stallet och även att komma åt ensilagebalarna.



Häromdagen var det en väldigt liv uppe vid asparna i backen vid vedboden. Det var två par med kajor som for runt i träden och kikade in i hålorna. De verkade kolla in vilka olika bostäder som fanns att hyra inför äggläggningssäsongen. Tror det var hannen som hade intiativet och ständigt kallade på frugan att hon skulle kolla in hans olika förslag. Dagen efter var det helt tyst igen så de har nog gjort sina val.

Åkte på träning med Totte på kvällen. Det har varit ett uppehåll på tre veckor och det har inte blivit någon vettig träning hemma heller så hade inte så stora förväntningar. Det var väl därför det gick så bra. Min tränare är så himla nöjd med honom och berömmer honom för att han jobbar så bra bakifrån numera och bär sig så mycket bättre. Fick beröm för att han flyter så fint i skänkelvikningarna fast jag måste erkänna att det känns som jag måste rida varje steg. Roligt att resultatet tydligen blir så bra.

Vi har haft hemskt kalla nätter minus 21-22 grader och de små lammen fryser. En av trillingarna skrek mycket i går och det syntes att den inte fick tillräckligt med mat. Min bagge går tillsammans med tackorna och han är en riktigt elak rackare så man kan inte kliva in i fårgruppen. Hade det gått hade jag kunnat få lammet att dricka lite ur flaskan. I morse levde i alla fall alla men jag tänkte att jag skulle försöka få den lilla magra att komma fram till foderbordet och dricka lite välling. Jag satte mig på foderbordet och stack in armarna. Hade fokus på lammet och inte på baggen. Ett tu tre kom hans hårda huvud och stångade mig på armen. Aj, aj, aj. Det har inte gått sönder något men den gör jätteont när jag använder den så musklerna har fått sig en riktig smäll. Naturligtvis är det höger arm. Har kämpat mig igenom dagen med stallsysslorna. Får se om det bättrat sig till i morgon för då ska jag rida en del i så fall.


Ser snäll ut men skenet bedrar

Nu när Miljard kommit hem har han och Musseron så himla roligt tillsammans. De busar och leker i hagen och lyckas också sätta fart på de andra gamlingarna. Miljard har klättrat ett pinnhåll i rang sedan tidigare så numera sätter han Grattis på plats.


Vilken kul leksak!


Miljard och Musseron ser vem som är modigast och starkast


Full fart



Inom den närmaste veckan kommer det hända två roliga saker. Först ska jag åka till Göteborg och vara med när en kurskompis i HAE ska ha ett gäng på  kursen kommunikation. Det ska bli spännande att få se hennes anläggning och träffa hennes hästar. Räknar också med att få lite bra idéer för mitt eget arbete.
Det andra roliga är att jag ska åka och hälsa på Miljon. Jennie som har honom på foder ska träna för en B-tränare och då ska jag åka och titta på och träffa dem. Jag hoppas han har utvecklat sig sedan sist jag såg honom. 

Vintern ger sig verkligen inte och många minnen kommer man ha ifrån det här året. I helgen plogade vi noga på gården och skottade tak. I dag har det vräkt ner hela dagen så det har kommit ca 15 cm ny tung blötsnö. Nu framåt kvällen blåser det en del så snön driver. Skulle just ta in Bilbo och Chassi när min mobil ringde. Det var Anders som satt fast i snön upp hos grannen. Det var så stora drivor på vägen så det gick inte att ta sig fram.

Jag fick starta traktorn och åka dit och sedan ploga framför honom så att han kunde ta sig hem med bilen. På våra 15 år på gården har detta aldrig tidigare hänt så nu har vi en till unik händelse att minnas.



På eftermiddagen hade jag inspektion från Länsstyrelsen. Det var två som skulle kontrollera våra nybyggda lösdriftar och så var djurinspektören med för att kolla stallar och djur. Allt blev godkänt och det var skönt. Det är alltid svettigt med sådana här myndighetsbesök för man är aldrig riktigt säker på att man gjort rätt fast man försökt.

Ja, nu gör vi som många andra i Sverige, vi skottar taken. Med de sista dagarnas blidväder har snön helt plötsligt blivit jättetung och dessutom börjar det släppa på en del tak. I maskinhallen upptäckte vi att takreglarna hängde oroväckande. Det taket är ganska platt och snön glider inte av så lätt. Tyckte inte det var så mycket på det men det är nog lite fuskbygge i regelstorleken eftersom det blev så påverkat av den tunga snön.


Skottning av fårhustaket


Anders skär ut snöblock


Lägger dem i snösläden


Det stora blocket skymmer Anders


Taket på fårhuset ligger väldigt risigt till. Det är också ganska platt men skulle inte ha några problem av den snön som kommer uppepå för det är så korta avständ. Det som är bekymret där är att snön på halva stalltaket som dessutom är enormt stort ramlar ner på fårhustaket. Minst en och en halv meter tung blötsnö gjorde att även det började uppföra sig oroväckande.


När taket var tomt hade vi enorma vallar utanför.

I onsdags var det dags för nästa tacka att lamma. Jag var inne och gjorde en del skrivbordsarbete på förmiddagen och när jag kom ner vid 12-tiden hade hon redan hunnit få tre lamm. Det fanns inga när jag morgonutfodrade dem vid nio så det hade gått fort när det kom igång. Den här dagen hade vi 15 minus så det kan inte vara något vidare att vara lamm och komma till världen under sådanan förhållanden. Två stod upp medans de tredje låg i en liten blöt hög och verkade väldigt medtagen. Den kändes lite kall och försökte inte ens komma på benen.

Jag gör alltid allt för att försöka rädda varje lamm så jag gnuggade den med halm och försökte få upp den på fötterna. Provade också att hålla den mot spenen men den var alldeles för orkeslös. Hämtade en pytteliten skvätt lammvälling i nappflaskan. Den kanske fick i sig någon droppe men den hade ingen sugförmåga. Nästa steg blev värmelampan. Hämtade den på magasinet och monterade upp den i boxen och la lammet under värmen.



Efter en halvtimme började den pigga på sig lite och när jag kom för tredje gången med min nappflaska för ett försök sög den i sig hela skvätten. Den började sedan jobba sig upp på de enormt långa vingliga benen och började bete sig lite mer normalt. De andra två syskonen hade lagt sig så de hade nog hittat lite mjölk hos tackan. Nu lämnade jag dem och höll tummarna för en fortsatt lycklig utveckling.



Idag fredag kan jag rapportera att alla lammen är pigga och glada och tackan tar väl hand om dem. Skönt att veta att insatsen räddade ett liv. 

Den globala uppvärmningen har nog kommit av sig. Det börjar kännas lite tjatigt att skriva om snö men just nu kretsar hela vårt liv kring detta vita som verkligen ser till att vi är sysselsatta.



Jag kan inte minnas att det någonsin kommit 1 meter snö under en vinter i våra trakter. Vi vaknade i morse och fick vada genom 30 cm ny snö på väg ner till stallet.



Traktorn gick inte att laga så snöröjningen blev påfrestande. 4-hjulingen klarade en del men det blev mycket handskotta.

Ringde en granne som tack och lov kunde komma och ställa fram några ensilagebalar åt mig.



Alla vattenkoppar har frusit så nu kämpar vi med att få igång dem igen.

Olas bil.





Zcrollan försöker hoppa fram i snön men hon föredrar att gå i mina spår.





Utanför Nergården går snön upp till fönstrena på baksidan.



Nu är kroppen trött efter all motion man får av att pulsa, kånka och skotta.

Väderprognosen stämmer verkligen. Det skulle börja snöa kl 13.00 idag och det gjorde det. Det är en del vind så det bildas snödrev. Det ska nu hålla på till kl 13.00 i morgon och det ska visst komma minst 30 cm snö. Jag skulle ha åkt på longreiningkurs i morgon men den har blivit inställd p g a vädret. Jag gillar snö men nu börjar det bli jobbigt med den stora mängden.


Snöig Zcrollan

Det är ju alltid när man behöver något som bäst som det går sönder. Mitt i all snöröjning pajade kopplingen på traktorn. I morgon bitti skulle jag köra ut en ny bal till Totte och sedan halma alla lösdrifter. Nu måste jag försöka få till det för hand i stället och det blir inte lätt. Har jag inte traktorn går det inte att flytta balen och ensilagebalarna. Det är en stor snövall framför dem och de är helt dränkta i snö. Det blir tufft.

Den dagen den sorgen - nu ser jag fram emot en god lördagsmiddag och sedan OS.



Så här vackra blommor njuter vi av i vårt kök. Lite vårkänsla! Vi fick dem och två buketter till av Statoil som en ursäkt för ett misstag de gjorde.

I dag har jag varit på tur till Södertälje. Det var en resa jag tänkt göra väldigt länge men aldrig tyckt mig ha tid. Låter lite löjligt att månaderna går och att det ska vara så svårt att avsätta 4 timmar mitt på dagen. Handlar förstås om prioritering och där har hästarna och gården en förmåga att hamna först.

Nu äntligen är det i alla fall avklarat. Resan orsakades av att jag behövde skaffa mig ett par glasögon. Har klarat mig länge med bara läsglasögon à 10:- på ÖB. Men så provade jag min mammas av en slump vid ett besök hos dem och upptäckte att det öppnade sig en ny värld. Alla färger blev så klara och jag såg alla detaljer. Nu på slutet har det varit lite suddigt på TV:n så det var verkligen dags.


Om ca 14 dagar får jag hämta dem. Sedan börjar den stora invänjningen. Optikern var noga med att informera om att man måste träna sig för att bli bekväm med dem eftersom de är dubbelslipade.
Att välja bågar var en annan knepig historia. Hoppas jag kommer trivas med dem jag valde till slut.

Fy sjutton vad skitig snö och modd det är i stan. Tvättade rutorna på bilen hela tiden under färd. Smutsen gör en deprimerad. Det var så skönt att svänga in på våra småvägar. Vitt, fridfullt, vackert med snötyngda träd och tyst under däcken. Tacka vet jag landet.

Vi har fått året första lamm.



När jag kom hem ifrån min träning i går kväll hörde jag ett lamm hojta i fårhuset. Det hade kommit lite på avvägar men hittade sedan sin mamma. Tackor behöver vara ifred med sina nyfödda lamma så att de präglas på henne ordentligt. Finns nog inga djur som är så känsliga för att det luktar "fel". Har varit med många gånger då de tappat bort en av sina en stund i början och sedan vill de inte ha tillbaka dem. Jag skyndade mig att bygga en box av grindar så inget skulle hända. Det första lammet var svart.



När jag kom ner en stund senare hade det kommit ett vitt lamm. Gick ner ytterligare en gång senare och hjälpte den lite med att hitta spenen. Sedan höll jag tummarna för att tackan skulle fixa det och gick och la mig.



I morse såg de pigga och glada ut och allt verkar fungera som det ska.

På förmiddagen packar jag alltid alla foderkassar till hästarna. De som ska till Mulle, Henry, Mia och Elin lägger jag på en kärra. Mat för ett dygn ryms på den. Det är väldigt skönt att slippa bära.



Sedan kör jag ut den vid eftermiddagsfodringen.  Hästarna känner igen motorljudet så de ställer sig genast vid staketet och väntar på mig.



Resten av kassarna ställer jag kvar utanför hagen så är det lätt att bara gå ut på kvällen och morgonen och kasta in maten över staketet.



Kassarna med torrt ensilge uppskattas mycket av hararna så på morgonen ligger det mycket harbajsar runt om och lite lättare har kassarna blivit i vikt. Men det bjuder vi på.

Vår koltrast som besökt oss hela vintern har glatt oss så mycket. Det var en hanne och så fort någon annan koltrasthanne kom till trädgården blev den genast bortkörd. Koltrastar äter ofta från marken och där tog vår koltrasts liv slut. Bakom snödrivan smög en katt. Ja ni förstår nog vad som hände. Vi älskar våra katter och tyvärr ligger det i deras natur att ta fåglar men det känns ändå väldigt vemodigt varje gång det händer.



Vem av katterna var det? Det vet vi inte för vi såg det inte men Sture är den vi misstänker mest.


Sture

Vi har blivit med ännu en katt. Det började med att påsen med pommes frites som vi lagt på verandan och skulle bära ner till frysen blev uppäten. När det upprepade sig en gång till började vi fundera. Vi provade att lägga ut lite kattmat på en plats där bara katter kommer åt och den försvann direkt. Nu har vi sett den. Den är röd och väldigt långhårig. Helt utsvulten för den äter hur mycket mat som helst. Den är oerhört skygg så vi har bara sett den på håll och så kan man kika genom fönstret när den äter på verandan.

Våra katter är väldigt sociala. Här hjälper Rufus mig att packa ensilage.