rocklosa

Nu har vi haft första dagen på vårt mamma-barnläger och den mest positiva överraskningen av mina hästar är Elin. Hon är totalt förvandlad nu när vi rider henne på hackamore i stället för vanligt träns med bett. Från att bli så het och knappt gå att få stopp på efter det att man travat tidigare håller hon nu ett lugnt och fint tempo och ser ut att trivas med sin uppgift. Nu har jag fått kvitto på att det även fungerar med mer orutinerade ryttare.

Att jag fick för mig att testa med ett byte berodde på att jag såg att hon slafsade så mycket när hon åt och jag fick intrycket av att det nog var ganska slitet på tandfronten. Vår gamla arab Prezent hade helt utslitna kindtänder och antagligen är det samma på Elin. När det fattas tänder åker bettet in längre vid inverkan och nöter på rötter och det lilla som finns kvar och självklart är det obehagligt. Vad mycket lättare det skulle vara att göra det bra för sina hästar om de kunde berätta hur de känner det. Nu får man försöka använda sin känsla och ibland gissa.

Bouchette är verkligen otursförföljd. Efter sista skoningen gick hon inte som hon skulle. Lät det gå ett tag för att se om det skulle gå över, men icke. Hovslagaren fick komma ut igen och då visade det sig att hon fått tryck på sulorna. I går longerade jag henne och hon ser mycket bättre ut men är inte helt OK på ena fram.

I dag hände nästa grej. Fodrade stona på morgonen och gick sedan och åt frukost. Jobbade lite vid skrivbordet och när jag kom ner till stallet igen såg jag att Bouchette låg i hagen. Vilken konstig plats tänkte jag. Det var inte lite vatten och gegga just där efter två dygns regnande. Annars ligger de alltid antingen nere i kanten på hagen på mulljorden som inte blir så äcklig och det brukar bara ske när det är torrt och soligt. Övriga dagar lägger de sig  gick ut till dem i ett ärende och fick då syn på att hon var blodig i huvudet. Suck!



Trodde hon rivit sig på något i hagen och gick runt och letade men hittade inget. Hon fick gå in i boxen och så ringde jag veterinärstationen. Tyvärr hade inte min favortiveterinär jouren så jag bad en kompis komma upp och titta på såret. Hon är sjuksköterska så hon har bra blick för vilka åtgärder man bör vidta. Jag pratade sedan med veterinären som trodde det skulle läka bra eftersom det inte skadat ögat och var på en ledd så att ev gegg rann ur det och att det därigenom höll sig renare. Man kunde sy något stygn om man ville. Jag och kompisen tog en titt till och tvättade lite runt om. Bestämde sedan att inte ta ut veterinären för det kommer nog läka fint utan att sys.


Liggplatsen mitt i geggan

Jag har nu kommit fram till att Bouchette troligtvis blivit sparkad i huvudet. Det hände nog strax innan jag kom ner och antagligen låg hon för att hon helt enkelt fått en liten hjärnskakning av smällen. Hennes hagkompisar är oskodda bak så det kunde gått mycket sämre om det varit skor på.

När jag kom med foderkassarna till Mulles hage i morse märkte jag direkt att Mulle inte var i form. Han ställde sig inte vid sin hög och började äta utan såg allmänt hängig ut. Jag misstänkte direkt att han kanske fått kolik. La örat mot magen och lyssnade efter magljud. Det var dödstyst vilket inte alls är bra. När jag gick därifrån stod han och skrapade i marken. Jag gjorde klar den övriga utfodringen till hästar, lamm och får och gick sedan och hämtade mulles grimma och en longerlina. Jag såg att Mulle låg ner ibland också.



Jag tog Mulle med mig ner till ridbanan och började gå runt på spåret. Han knallade med bra så jag tänkte att det här kommer nog lösa sig (min första tanke när jag förstod att det var kolik var annars: söndag, dubbel taxa för veterinären, många tusenlappar). När vi gått ca 10 minuter fick Mulle gå på en cirkel runt mig och sedan travade han lite också. Därefter lyssnade jag på magen och nu tyckte jag att jag hörde lite ljud. Ställde in honom i stallet och gick upp och åt frukost. När jag kom ner hade han bajsat. Bra tecken. Han lyfte ofta lite på svansen så det var nog gaser (gaskolik) som störde honom. Det blev en tur till ut till ridbanan med samma upplägg. Den här gången fick han trava lite längre stund och ett tu tre brallade han iväg så jag knappt kunde hålla honom i linan. Därefter galopperade han runt i några varv och sedan gick han över i en frisk härlig trav. Mulle var frisk igen! Skönt att vi klarade det utan veterinärbesök.

Så var det då dags för en ny veckans fråga. Förra veckan var det en bild på Rasmus och det var många som gissade och alla hade rätt. Igeland var först, grattis. Det är väldigt tydligt att när bilderna är lite lättare är det fler som vågar gissa.



Här kommer den nya bilden att gissa på. Vem är det?

Förra frågan handlade om en ponny som tidigare funnits på Rocklösa. Flera kände igen Coke, som på bilden var på dressyrprisutdelning med Ola i sadeln. Först att gissa rätt var Janni. Grattis.

Här kommer nu en ny fråga. Vem är det här?

Nu när det är påsklov har jag två tjejer boende här. De heter Emelie och Ylva och kommer jobba här under en del av årets ridläger. Jag har känt dem ganska länge nu. Det började med att de kom på ridläger en sommar, sedan blev det prao, de började hjälpa till på läger och så kommer de ibland och är på gården för att de trivs så bra. Jag får massor med hjälp och duktigare tjejer finns inte.

Vi ägnar dagarna åt att hinna rida så många som möjligt av hästarna. Eftersom det är pälsfällning jobbar vi också hårt med att avlägsna så mycket hår som möjligt. Varje dag blir det också någon del av stallet som får lite extra uppfräschning.

I dag började vi med att rida ut en skön skrittur med Bouchette, Rasmus och Grattis. Därefter blev det ridbanan med Clarissa, Mia och så red jag Henry. I går var han väldigt busig med mycket bock men idag var det helt bortblåst. Vilken underbar kille han är. Lätt på hjälperna och väldigt rolig att rida. Det känns direkt att han är välskolad i grunden.



Sist på dagen red Emelie Bilbo och Ylva Mulle. Jag höll då lektion för dem och båda var mycket trötta när den var slut. Vi höll på rätt länge men mest i skritt. Båda hästarna gick riktigt bra efter ett tag. Bilbo ser så nöjd ut och verkar trivas väldigt bra när han får jobba och känna sig duktig.

I dag har jag varit i Enköping och träffat Miljon och Jennie. De var där på en 3-dagarsträning för Mads H (tidigare dressyrlärare på Strömsholm). Det passade så bra att kunna åka titta både för att jag har stallhjälp och att det är betydligt kortare att åka till Enköping för mig än till Uppsala där Miljon och Jennie normalt befinner sig. Miljon har blivit så smärt och snygg och inte alls en liten tjockis längre.



Det var 3:e dagen de tränade och det verkade som de var nöjda med helgen. De fick jobba mycket på att ställa hästarna ordentligt och böja i innersidan tills de gav efter. Alla tränare har ju sin modell så det är viktigt att ryttaren känner sig bekväm med och har tillit till tränaren för att det ska bli bra. På slutet fick Miljon en riktigt fin trav och även galoppen i ena varvet blev riktigt bra.

Jennie och Miljon rider i sin klubbs division III lag nu under våren. De tävlar då i dressyr. Första omgången har varit och det gick riktigt bra. I förklassen som var en LC kom de tvåa på 61,5 %. Därefter red de klassen som skulle räknas i lagtävlingen. Det var en LB. Miljon bjöd på ännu bättre men fick lite problem i galoppen. Trots det blev det nästan 64 %. Domarna hade positiva kommentarer om Miljon. Den andra domaren skrev "Mycket fin ponny med potential" och det var t o m understruket. Den första domaren skrev "Trevligt ridet på häst med fina kvaliteter".


Löshoppning som 3-åring

Kan säga att han har en mycket stolt ägare och uppfödare.

Jennie har nu också varit iväg på hoppträning med Miljon ett par gånger och även där får han positiva omdömen.

Nu var det länge sedan ni fick en fråga  att fundera på så idag tänkte jag att det var dags. Vem är det här som är ute på tävlingsbanan? (Jag menar hästen).

Som vanligt får jag väl börja säga, så gick Totte så superbra på träningen. Det känns som vi höjt oss 100 nivåer. Märkligt att det blir så när man inte tränar. Vintern har gjort att vi ridit ovanligt lite och när det blivit av har det bara varit i skritt. Så den enda gång det blivit ett riktigt träningspass är när vi varit till ridhuset och ridit för vår tränare. Lite dålig kondition har både Totte och jag fått så vi får ta paus lite oftare än annars. I övrigt går han som aldrig förr.


Totte på grönbete

Nu ska jag gå ner och ta ut honom till lösdriften. Efter träning får han alltid stå några timmar i stallet och torka ordentligt samt äta lite i krubban och njuta av en stor hög med stoensilage (stona har en annan sort och Totte verkar väldigt förtjust i det).

I morgon blir det en tidig morgon för sedan är det HAE-kurs.

Vi skulle åkt på kurs redan för en massa veckor sedan men just den dagen var det snöstorm så det blev inställt. Nu blev det äntligen av. Det var en kurs i longreining. Det märks att Bouchette tycker det är kul att vi är igång igen. Hela hon säger att "nu är det du och jag, matte igen".

Innan vi satte igång inspekterades Bouchette av en kvinna som jobbar som hästmassör och även undervisar på Axelssons och lär upp nya hästmassörer. Jag har varit på föreläsning för henne och hon är väldigt duktig. Naturligtvis var hon nyfiken på Bouchettes bogskada och ville se hur hon såg ut. Alla verkar tro att hon ska gå att jobba tillbaka igen till sin tidigare nivå. Roligt. Fick också kommentar om hur otroligt fint musklad hon är i ryggen. Rätt fantastiskt med tanke på att hon stått i tre år och bara vilat. Intressant att musklerna inte försvinner ändå om de en gång är uppbyggda och man ser till att hästen får ordentligt med mat.

Vi började sedan vårt träningspass med tydliga hörnpasseringar i skritt. Vi gick snart över till trav och då handlar det om att hästen ska trava men så samlat så man kan gå vid sidan. Inte lätt kan jag rapportera. Det gäller att fånga upp och blixtsnabbt ge efter. När hästen inte är så stark vill den naturligtvis dra iväg för mycket och det blir lätt skritt när man försöker fånga upp. Innan vi slutade passet gjorde vi även öppna mot ridhusväggen. Här gäller det att hästen tränar sig på att hitta egen balans. Hela idéen med longreining är att hästen ska bli stark samlad och gå med egen balans på hängade tygel. Ska försöka träna en gång i veckan nu. Det är lagom för det är jobbigt för hästen och uppbyggnad kräver också mycket vila. En av de andra deltagarna fotograferade en del så hon skulle skicka lite bilder. Lägger ut dem när de kommer.

När jag körde hem fick jag syn på något väldigt spännande i vägkanten. Det satt två ganska rejäla småfåglar i kanten och de var mycket oranga. Lite åt papegojhållet. Var tvungen att slå upp i fågelboken när jag kom hem och jag är nästan bergsäker på att det var mindre korsnäbb jag såg. Det var första gången jag såg en sådan men jag hoppas det inte var den sista för det var verkligen en häftig fågel.



Lite senare mötte jag dessa.



Ett säkert vårtecken.

I dag var det dags för den årliga vaccineringen av hästarna. 14 hästar hemma och alla skulle ha influensavaccin och 8 av dem skulle även ha påfyllning av stelkrampsvaccin. Stelkramp fylls på var 3:e år medans influensa måste göras varje år. När det gäller influensa är det himla petigt att det inte blir mer än ett år mellan gångerna om hästarna ska ut på tävlingsbanorna. Ridsportförbundet har nämligen den bestämmelsen att missar man med en enda dag måste man börja om från början och grundvaccinera hästen igen.


Veterinären inspekterar Dominas kroniska infektion i bakbenet

Min väninnna var här och hjälpte mig. Vi ställde in några hästar i stallet. Det blev de som kan bli svårfångade om de ser att det är något obehagligt på gång. Så i stallet stod Totte, Grattis, Rasmus och så Bouchette som alltid är svår att ta i hagen. Alla övriga vaccinerades ute i sina hagar. Jag har en fantastisk veterinär som tycker det är helt OK att lösa det på det sättet. Själva vaccineringen går så fort så de flesta hinner inte märka den ens.

Nu ska hästarna inte gå i hårt arbete de närmaste dagarna eftersom de kan bli lite påverkade av sprutan.

Svaret på förra frågan var Zapata. Många gissningar men inte så många rätta. Först var Janni med rätt svar. Grattis!

Här kommer veckans nya fråga. Vem är det här?

I dag har jag och Miljard varit på utflykt. Hans mankhöjd mättes när han var fyra och nu när han är sex var det dags igen. Från första april blir det bara godkänt med mätning på ATG-klinikerna så jag ville passa på innan, så det slapp bli så lång resa. Hade väldig tur för de anornade en mätning strax utanför Gnesta, så dit åkte vi. Det är en ganska stor apparat för det måste både vara en veterinär på plats och så krävs det två mätmän i fall ponnyn ska slutmätas. Miljard skulle inte slutmätas för det gör man vid åtta års ålder.

Det var lite nervöst för Miljard ligger runt maxad höjd och skulle han komma över ponnymåttet skulle han helt plötsligt vara häst i stället. Alla ponnyryttare vill ha maxade ponnyer men som uppfödare gäller det att ha mm på sin sida.
Miljard tyckte porten vi skulle in genom på mätstället var ruskigt otäck för att inte tala om den långa smala gången därinne. Till slut kom vi in men spända hästar blir ju ännu högre så när de ställde dit stickan var han högre än någonsin. Nu är mätmän väldigt vana så de tog det lugnt och gav honom tid att slappna av. Slutligen var han som vanligt igen och på hans mätintyg står det nu 147,9. Han har inte vuxit mer än 1,4 cm på två år så nu tror jag att han har vuxit färdigt.


Hemkommen igen

Nu har vi varit och hämtat Loppan hos hans ägare och placerat honom vid ridhusanläggningen i Stjärnhov. Där kommer Tina 6 år att ta hand om honom med hjälp av sin mamma. Loppan kommer bli så ompysslad och regelbundet riden. Det ska bli roligt att följa Tinas ridutveckling nu när hon har Loppan som läromästare.
Loppan är en korsning mellan welsh och shettis och han har hunnit bli 17 år. Vi har lånat honom tidigare ett par gånger till våra ridläger.


Loppan och Tina

När vi drar igång våra mamma-barnläger i vår kommer Loppan vara här på Rocklösa och arbeta som lägerponny. I augusti återvänder han sedan till Tina för att bo där under vintern.

Bilden från ovan som var frågan förra veckan var tagen när jag satt på ryggen på Clarissa. Det var bara två svar den här gången och ett av dem var rätt. Det var Antonia som kände igen Clarissa och det beror nog på att hon ridit henne ett antal gånger så siluetten var antagligen bekant. Grattis!

Här kommer den nya frågan att klura på. Vem är det här?

Finns det inget vett i folk? I dag hände något som man bara inte tror att det kan hända. Inte bilen som sådan utan att det var lantbrevbäraren som var inblandad i det hela.

Jag har börjat sätta igång Clarissa och rider en liten kort snutt på vägen bort till grannen där jag vänder och rider hem igen. Med den stora snömängden är det helt omöjligt att rida någon annanstans en på de plogade vägarna. Jag är alltså ute på en liten tur med Clarissa och är på hemväg och möter postbilen. Vägarna är väldigt smala i vanliga fall men nu är det än värre med plogvallarna. Postbilen stannar så jag samlar ihop Clarissa lite och rider förbi i kanten. Vet ni vad han gör då? När vi är jämte bilen gasar han iväg med följd att Clarissa kastar sig iväg i sken. Får stopp på henne snabbt och svär en lång ramsa över postkillen.



När jag kommit över den lilla kullen och det inte lutar neråt mer småtravar jag hemåt för jag vet ju att han strax kommer tillbaka med bilen. Jag lägger mig mitt på vägen för sådana där idioter vill man inte bli omkörd av. Ni kommer inte tro att det är sant det jag nu berättar men det är det. Han kör upp i häcken på hästen och lägger sig på tutan. Ny skentur. Clarissa är normalt aldrig rädd för bilar men även den lugnaste häst kan ju få panik av detta.

När jag fått stopp på henne sitter jag av mitt på vägen. Går fram till postbilen och framför en del åsikter om det hela. Försöker hålla mig lugn. Vet ni vad han säger? Du ska inte rida på vägen. Du borde flytta på dig osv. Man tror inte det är sant. Han har alltså inte mött mig på vägen på ett halvår och kan ändå inte visa lite hänsyn - helt ofattbart. Vårt samtal slutade inte i gräl för det hade inte lett någonstans utan jag försökte få honom att förstå att om vi visade varandra hänsyn och samarbetade i stället så skulle det fungera bättre.
Undrar om jag ska ringa hans chef, vad tycker ni?
Jag är glad att det var Clarissa jag var ute med som är lätt att påverka även i paniksituationer. Hade det varit Totte hade det nog slutat i katastrof i stället.

Det är himla spännande att iaktta hur en hästflock fungerar. Att sätta in en ny inidivid i en redan etablerad flock är alltid en utmaning och kräver lite försiktighet för att eliminera att det händer någon olycka vid springet som kan uppstå. Jag har varit med många gånger nu och provat olika modeller och sätt under årens lopp.

En hästflock fungerar alltid likadant om det är sunda normala hästindivider i den när det kommer en ny medlem. Oftast är många nyfikna på den nya och vill gärna nosa och hälsa. Ledarhästen däremot ser den som ett hot och är mycket noga med att jaga bort nykomlingen på behörigt avstånd från sin flock.



Är den nya individen lite smart och kan det här med hästspråk accepterar den det hela och håller sig på sin kant. Varefter tiden går får den mer och mer närma sig de andra i flocken och efter en tid är den en del av gänget. Det här kan ta lite olika lång tid men efter tre dygn brukar det vara lugnt och harmoniskt.



För att underlätta för Miljard att återkomma till sin flock fick han först gå med Rasmus och Musseron. Det gick hur bra som helst men när Totte (ledaren) sedan kom ut så satte han gränsen direkt och därefter var Miljard hänvisad till den bortre halvan av hagen. I morse fick också Grattis gå ut (han fick vara inne på natten) och då hade Miljard redan återtagit sin gamla position i flocken. Han kände sig helt trygg och ohotad och befann sig inne i lösdriften tillsammans med Musseron när jag kom med Grattis. Det märks att Miljard och Musseron nu gärna är tillsammans och bara trivs.

Nu har vi haft köldrekord -31,4 grader. Vi flyttade till Rocklösa 1995 och det har aldrig varit så kallt någon gång sedan vi kom hit. Skönt att lammen hunnit bli lite äldre så att de klarar sådana köldchocker.

I dag kom Miljard hem på eftermiddagen. Han fick stå inne en liten stund först och äta och hälsa på några av sina kompisar. Sedan gick han ut i hagen. De tyckte det var väldigt spännande att han var hemma igen och man märkte tydligt att de kände igen honom. Mycket lukta och känna in varandra ägnade de sig åt.


Miljard i täcke låter sig undersökas av Musseron och Rasmus

Det var rekord på svar på senaste veckans fråga och det var kul. De flesta gissade rätt och såg att det var Totte. Ytterligare en gång var Julia först med rätt svar, grattis.


Totte är alltid nyfiken

Så här ser det ut uppifrån när man rider så nu undrar jag om ni kan lista ut vilken häst det är?