Vilken förvandling

Nu har vi haft första dagen på vårt mamma-barnläger och den mest positiva överraskningen av mina hästar är Elin. Hon är totalt förvandlad nu när vi rider henne på hackamore i stället för vanligt träns med bett. Från att bli så het och knappt gå att få stopp på efter det att man travat tidigare håller hon nu ett lugnt och fint tempo och ser ut att trivas med sin uppgift. Nu har jag fått kvitto på att det även fungerar med mer orutinerade ryttare.

Att jag fick för mig att testa med ett byte berodde på att jag såg att hon slafsade så mycket när hon åt och jag fick intrycket av att det nog var ganska slitet på tandfronten. Vår gamla arab Prezent hade helt utslitna kindtänder och antagligen är det samma på Elin. När det fattas tänder åker bettet in längre vid inverkan och nöter på rötter och det lilla som finns kvar och självklart är det obehagligt. Vad mycket lättare det skulle vara att göra det bra för sina hästar om de kunde berätta hur de känner det. Nu får man försöka använda sin känsla och ibland gissa.

Förberedelser

I morgon kör vi igång med ett 3-dagars mamma-barnläger och som vanligt är det tusen saker som ska hinnas med dagen innan. Stallet behöver lite extra puts och sedan var det dags att halma i lösdriftarna. Kontroll och den sista putsen i Nergården och Åstugan.

Jag passade också på att prova en ny sadel på Henry och red i den för att känna hur den kändes. Tror han trivdes med den för han uppförde sig exemplariskt och kändes väldigt avslappnad.


Henry

Sedan bar det iväg till ICA i Stjärnhov för att handla och därefter åkte jag bort och hämtade med mig Loppan. Loppan kommer nu bo på Rocklösa fram till mitten på augusti.


Loppan med sin ryttare Tina

Martina kom på blixtvisit och var hos oss under kvällen. Väldigt mysigt. Det jag saknar mest med att barnen flyttat så långt bort är just det där att man kan träffas en stund en kväll kanske äta en middag ihop och sedan skiljas igen.

Första svalan

Nu blir det varmt för första ladusvalan har anlänt. De lever ju bara på flygande insekter och för det krävs det fint väder. Så nu kan vi se fram emot att gräset börjar växa och om en två veckor går det nog att släppa ut fåren och även någon hästgrupp med lite stödutfodring. Skönt på alla sätt.


Storvilt

Tidig start idag för jag skulle åka med en kompis och hennes häst till veterinärkliniken. Stressade för att hinna fodra mm innan jag gav mig iväg. Hon hade tid kl 9.00 men veterinären började inte undersökningen förrän 9.50. Det tog lång tid med olika bedövningar och sedan behandling. När vi var klara lastade vi hästen i transporten. Sedan skulle överluckan stängas men den hade fastnat. Vi försökte utan att lyckas men tillslut fick jag tag i en hammare och lyckades knacka in sprinten som fastnat. Vi satte oss i bilen och skulle backa ut från parkeringen men då tog det tvärstopp. Efter en massa försök var det bara att inse att bromsarna låg på för fullt på släpet så det gick inte rulla det bakåt. Ut med hästen igen och in i en box. Sedan fick vi kroka av transporten dra bort den från bilen för hand. Kroka på den på bilen igen och lasta om hästen. Ibland är det verkligen struligt.

På eftermiddagen bokade jag en tid med unghästutbildaren Kajsa nere vid Stjärnhovs ridhus. Hon skulle rida Miljard en stund. Dags att få igång honom lite mer eftersom det kommer spekulanter. Miljard var ganska spänd i början men sedan klev han på avslappnat med sina fina rörelser.



Efter dagens middag var jag på väg till stallet för att fodra fåren. Tittar ut genom fönstret mot gärdet bakom huset och tittar på en hare som hoppar runt. Anders kommer också och så pekar han uppåt hagen och säger "där uppe ser man aldrig några djur". Jag protesterar för rådjuren kommer ofta den vägen. Samtidigt tittar jag ditåt och säger men där står det ju ett. Sedan inser vi att den är alldeles för stor för att vara ett rådjur. För liten för att vara älg och inte är det dovhjort som grannen har. Långsamt börjar vi inse att vi verkligen har storvilt på ägorna. Det är en kronhjort som strax visar sig vara två stycken. Wow! Vilken grej! Stora, pampiga och inte speciellt vanliga och de finns på Rocklösa.



Sista lugna söndagen

Den här helgen var den sista innan vi drar igång för fullt med våra mamma-barnläger. Nu blir det läger varenda helg och ibland 3-dagars och 4-dagars ända fram till juni. Den här söndagen fylldes av ett besök av några av sommarens lägerdeltagare som ville kolla lite på Rocklösa, avsluta bokslutet, baka mer inför helgen, tvätta täcken i Nergården och så ringde det en spekulant på Miljard. Det var kul. Det var länge sedan jag la ut annonsen och jag hade inte tänkt förnya den utan bestämde mig för att han skulle få bli kvar här hemma och jobba på lägrena en period. Det verkade vara en kanonfamilj som ringde så självklart säljer jag om de bestämmer sig för honom. Antagligen kommer de och tittar på honom inom två veckor.


Miljard som föl

En av mina bloggläsare skrev i kommentaren att du kände till Billy. Du får gärna berätta lite mer om hur länge han var på ridskolan, hur han var att rida, varför de sålde osv.

Otursfågel

Bouchette är verkligen otursförföljd. Efter sista skoningen gick hon inte som hon skulle. Lät det gå ett tag för att se om det skulle gå över, men icke. Hovslagaren fick komma ut igen och då visade det sig att hon fått tryck på sulorna. I går longerade jag henne och hon ser mycket bättre ut men är inte helt OK på ena fram.

I dag hände nästa grej. Fodrade stona på morgonen och gick sedan och åt frukost. Jobbade lite vid skrivbordet och när jag kom ner till stallet igen såg jag att Bouchette låg i hagen. Vilken konstig plats tänkte jag. Det var inte lite vatten och gegga just där efter två dygns regnande. Annars ligger de alltid antingen nere i kanten på hagen på mulljorden som inte blir så äcklig och det brukar bara ske när det är torrt och soligt. Övriga dagar lägger de sig  gick ut till dem i ett ärende och fick då syn på att hon var blodig i huvudet. Suck!



Trodde hon rivit sig på något i hagen och gick runt och letade men hittade inget. Hon fick gå in i boxen och så ringde jag veterinärstationen. Tyvärr hade inte min favortiveterinär jouren så jag bad en kompis komma upp och titta på såret. Hon är sjuksköterska så hon har bra blick för vilka åtgärder man bör vidta. Jag pratade sedan med veterinären som trodde det skulle läka bra eftersom det inte skadat ögat och var på en ledd så att ev gegg rann ur det och att det därigenom höll sig renare. Man kunde sy något stygn om man ville. Jag och kompisen tog en titt till och tvättade lite runt om. Bestämde sedan att inte ta ut veterinären för det kommer nog läka fint utan att sys.


Liggplatsen mitt i geggan

Jag har nu kommit fram till att Bouchette troligtvis blivit sparkad i huvudet. Det hände nog strax innan jag kom ner och antagligen låg hon för att hon helt enkelt fått en liten hjärnskakning av smällen. Hennes hagkompisar är oskodda bak så det kunde gått mycket sämre om det varit skor på.

Några utflykter

I går var jag iväg på SRR:s (Sveriges ridlägerförbunds) årsmöte. Det gick av stapeln på Nybyggets ridläger. Ordförande i föreningen bor där så det blir naturligt att det oftast hamnar hemma hos dem. För mig passar det bra eftersom det inte är så långt bort (ca 8 mil). Det var inte så jättemånga där men oftast är det så att det blir bättre diskussioner och händer mer när församlingen inte är allt för stor. Jag hade några förslag när det gällde skrivningen av avbokningsregler och att vi skulle försöka få fram en försäkring för avbeställningsskydd. Det är oftast så att när man önskar något åker man själv på att jobba fram det och så blev det även denna gång. Jag känner mig väldigt motiverad att ända på det gamla så jag åtog mig det gärna. Blev dessutom vald till revisor. Jag har jobbat mycket inom föreningsvärlden under mitt liv men just den posten har jag aldrig haft förut.

I dag har jag varit iväg till en gård några mil härifrån och tittat på en ponny som jag ev skulle låna in till verksamheten i sommar. Ponnyn heter Bilbo (vi har ju redan en Bilbo) men den kallsa för Billy som tur var. Han och jag fick en fantastisk kontakt direkt. Väldigt trevlig och social. Tyvärr visade det sig att han inte var riktigt ren i bakbenen så nu ska ägaren prova att ta ut min equiterapeut - Sverker, för att se om det går att behandla. Håller tummarna.


Billy

Bakdag

Vädret idag har inte inspirerat till utomhusaktivitet direkt. Snö och regn blandat och ca 1 plusgrad. Riktigt ruggigt. Det fick bli bakdag i stället. Hade bestämt mig tidigare att jag skulle försöka baka och stoppa i frysen inför de fem första mamma-barnlägrena som jag ska ha under maj månad. Alla ingredienser handlade jag hem häromdagen så det var bara att sätta igång.

Det blev några kakor i långpanna



och några bakades i traditionella bakformar.



Fördelen med att baka flera av samma sort på löpande band är att det går så mycket fortare vid andra och tredje.


Det oväntade

En ovanlig morgon blev det. Tittade ut genom fönstret när jag kom ner i köket och blir verkligen paff för där ute står det tre hästar i trädgården. Det var Mulle, Henry och Elin. Satte på mig ytterkläderna för att gå ner till stallet och göra morgonutfodringen. Jag gör alltid det innan jag äter frukost. Hästarna i trädgården hade det så mysigt. De hälsade på mig när jag kom ut sedan fortsatte de att pilla i sig de första grässtråna och Henry hade hittat alla spillda solrosfrön från fågelbordet.



Jag tänkte lägga ut Mullegängets mat i hagen och sedan leda ner dem men när jag kom till hagen såg jag förödelsen. Elrepen från ingången och en bra bit bort låg i ett trassel långt inne i hagen. Fyra trästolpar var avbrutna och en uppryckt ur marken. Dessa stolpar låg också inne i hagen ihop med repet. Snacka om krafter. Jag la in deras mat i boxar i stallet i stället och så hämtade jag in Mia först. Hon hade ställt sig utanför stohagen. Tog sedan Henry och Mulle i grimma och Elin fick gå lös in i stallet. Allt gick lugnt och smidigt. Skönt att det var det coola gänget som var på rymmen. Kollade hästarna noga men ingen hade fått någon skada. Undrar hur det hela hade gått till?

Innan jag gick upp till frukost körde jag ut en bal till Tottegänget och sedan ställde jag traktorn utanför den lösdrift där vi förvarar halmen. När jag klev ur traktorn såg jag något ljust där inne så jag gick dit och tittade vad det var. Det låg lite fjädrar på marken och jag såg genast fågelkroppen. Först tyckte jag den saknade huvud men sedan upptäckte jag att det var där det skulle. Hela fågeln var så speciell så det tog ett tag att upptäcka att det var en uggla. Det visade sig med bokens hjälp att det var en kattuggla.


EU-stöd

Så var det då dags för att fylla i blanketten för årets EU-stöd. Varje år kommer det minst två sprängfyllda kuvert med information som ska plöjas igenom. Det är alltid ändringar så det gäller att inte hoppa över något. Skulle man glömma ett kryss i någon ruta kan det kosta en tiotusentals kronor i uteblivet stöd. Gör man av misstag något fel får man avdrag på beloppet som straff. Förra året var Jordbruksverket ute och inventerade all jordbruksmark. Jag känner mig ganska stolt för jag hade väldigt få avvikelser. Några hundradelar här och där både på minus- och plussidan. Vid ifyllandet skulle dessa nya siffror tas med så det gällde att hålla tungan rätt i mun. Det har inte varit ett enda år som jag klarat det hela utan att ringa Länsstyrelsen och fråga om råd.
Nu är det i alla fall färdigifyllt så i morgon går kuvertet iväg med postbilen.


Bäcken vid Trollberget

Jag har ett stort område som inte Jordbruksverket har inventerat ännu. För att känna mig säker att gränserna stämde med kartan tog jag med den ut i fält och försökte lista ut om det var rätt. Känner mig inte säker på att den inritade linjen stämmer överens med vad jag tänkt. Antingen är det för lite areal medtaget på Golfbanan eller så är ena gränslinjen helt fel. Återstår att se vad de kommer fram till vid inventeringen.


Mycket vatten som rinner bort mot ån


På väg hem såg vi hästarna ur ett annat perspektiv

Kolikkänning

När jag kom med foderkassarna till Mulles hage i morse märkte jag direkt att Mulle inte var i form. Han ställde sig inte vid sin hög och började äta utan såg allmänt hängig ut. Jag misstänkte direkt att han kanske fått kolik. La örat mot magen och lyssnade efter magljud. Det var dödstyst vilket inte alls är bra. När jag gick därifrån stod han och skrapade i marken. Jag gjorde klar den övriga utfodringen till hästar, lamm och får och gick sedan och hämtade mulles grimma och en longerlina. Jag såg att Mulle låg ner ibland också.



Jag tog Mulle med mig ner till ridbanan och började gå runt på spåret. Han knallade med bra så jag tänkte att det här kommer nog lösa sig (min första tanke när jag förstod att det var kolik var annars: söndag, dubbel taxa för veterinären, många tusenlappar). När vi gått ca 10 minuter fick Mulle gå på en cirkel runt mig och sedan travade han lite också. Därefter lyssnade jag på magen och nu tyckte jag att jag hörde lite ljud. Ställde in honom i stallet och gick upp och åt frukost. När jag kom ner hade han bajsat. Bra tecken. Han lyfte ofta lite på svansen så det var nog gaser (gaskolik) som störde honom. Det blev en tur till ut till ridbanan med samma upplägg. Den här gången fick han trava lite längre stund och ett tu tre brallade han iväg så jag knappt kunde hålla honom i linan. Därefter galopperade han runt i några varv och sedan gick han över i en frisk härlig trav. Mulle var frisk igen! Skönt att vi klarade det utan veterinärbesök.

Veckans fråga

Så var det då dags för en ny veckans fråga. Förra veckan var det en bild på Rasmus och det var många som gissade och alla hade rätt. Igeland var först, grattis. Det är väldigt tydligt att när bilderna är lite lättare är det fler som vågar gissa.



Här kommer den nya bilden att gissa på. Vem är det?


Nätverk

Vi som är utbildade i Horse Assisted Education har ju bildat ett nätverk. I går hade vi planerat in att ha en träff här på Rocklösa. Två stycken kom längre ifrån i Sverige så de kom redan kvällen innan och bodde på vårt B&B.

Vi började dagen kl 9.00 med en kort presentationsrunda och var och en berättade lite om vad som hänt sedan sist. Alla delade med sig av erfarenheter från genomförda kurser, funderingar på framtiden och mycket annat. Det var fantastiskt så mycket bra som kom fram och tillförde mig ytterligare utveckling.



Därefter delade vi upp oss i grupper  och så gjorde vi en övning med att skapa en kurs för ett företag på 8 personer som ville ha en halvdagskurs i teambuilding. Det var väldigt bra att stöta och blöta våra åsikter och uppfattningar om vilket som är det optimala upplägget. Vi avslutade dagen med att göra en gruppövning tillsammans med Totte, Rasmus och Grattis.

Rufus på villovägar

I tisdags var jag till veterinären med Rufus ben. Hon konstaterade att det var lite varigt så han fick en lugnande spruta och så stoppade hon in en tjock sticka i såret och kände efter hur stort det var och i vilken riktning det satt. Det ser rätt läskigt ut och det är konstigt att man inte förstör det som finns innanför. Det positiva var att såröppningen satt lägst på benet vilket gjorde att ev var som bildades kunde rinna neråt och ut. Hon öppnade lite extra och spolade sedan ur ordentligt. Katter vill ju slicka så hon rekommederade en krage på honom.

Väl hemma gick han runt med kragen och såg mer eller mindre panikslagen ut så efter en stund tog jag av den. Han var så plågad så det kändes bättre att pröva om det skulle fungera ändå. Efter en stund gick han ut. När jag kom upp från stallet några timmar senare var han borta och sedan såg vi ingen katt mer under det dygnet. Dagen efter åkte Anders bort till fritidshusområdet och gick ner till en liten gård. Vi vet att Rufus brukar hålla till där på somrarna ibland. Mycket riktigt. På långt håll såg han honom men Rufus sprang snabbt och gömde sig så Anders hittade ingen katt.



I dag åkte vi dit tillsammans. Tog med lite god köttfärs och började ropa så fort vi kom ur bilen så han skulle känna sig trygg med vilka som kom. Trots det försvann han in i en lada och var väldigt skygg. Jag gick efter och letade och slutligen klättrade jag upp på loftet och där bakom en höbal kikade han fram. Han kom försiktigt fram och började äta och då kunde jag klappa honom. Sedan tog jag honom i famnen och så klättrade vi ner och gick till bilen och körde hem. Nu har han varit inne under hela kvällen. Ligger i knä och spinner och beter sig som vanligt. Däremot äter han dåligt och har blivit ännu tunnare under de dygn han var på rymmen. Märkligt det där med att han var så skygg och inte verkade känna igen oss när vi befann oss i fel miljö.

Ridlektion utan tränare

Åkte till Gnesta för att träna för min tränare med Totte. Min lektion börjar kl 17.00. Totte och jag var sen p g a alla lera han satt fast på kroppen. Nästa gång jag köper häst ska jag välja efter hur renliga de är av sig. Undrar hur säljaren reagerar på en sådan fråga?

Vi var på plats 5 minuter före vår tid så vi skyndade oss in i ridhuset. Tränaren hade inte kommit ännu så vi skrittade runt en stund och travade sedan lite joggande. Ännu ingen tränare. När det gått lång tid bestämde jag mig för att göra ett eget rejält arbete med Totte så då jobbade vi med galoppen - öppnor, samla lite, volter och så massor med fattningar. Ingen tränare dök upp så efter en timme skrittade jag av och sedan åkte vi hemåt.


Totte (längst bort) tillsammans med Musseron och Miljard

Körde in till Stjärnhovs ridhus på hemvägen och hämtade en säck morötter. Träffade min kompis som fått sin andra häst halt också. Den här gången var det en sårskada som jag inte tror blir något problem bara hon rengör noga varje dag. Det var som en ficka på ballen som hade börjat vara sig.

På de guppiga och dåliga grusvägarna som är på väg upp till oss lyckades jag tappa en del från avgassystemet. Jag hörde att det  slog och raspade och misstänkte att något var på gång. Höll koll i backspegeln och fick plötsligt syn på att det låg något på vägen. Bara att stanna och hämta. Inte så allvarligt men bra att slippa köpa en ny del.

Dagar som försvinner

Jag är en obotlig tidsomptimist. Tror alltid jag ska hinna minst dubbelt så mycket som jag sedan gör. Vissa dagar blir ännu värre för att det kommer en massa annat oplanerat emellan. Den största boven brukar vara telefonen. Det räcker med att det ringer några gånger och det blir längre samtal. Ibland gör ett samtal att man måste jobba lite vid skrivbordet som inte är planerat och så vips försvinner timmarna iväg.

Idag har det varit en sådan dag. Jag skulle också iväg på massage vid 16.00-tiden så bara det gör att dagen känns avhuggen. I morgon får jag jobba desto effektivare men det kommer gå bort några timmar redan på morgonen för då ska jag med Rufus till veterinären igen. Såren på hans ben vill inte läka så det måste undersökas.

På torsdag ska vi ha träff för HAE-nätverket här på Rocklösa. Några som reser långt kommer redan på onsdag kväll. Till dess ska Nergården vara städad så det blir nog förmiddagsjobbet på onsdag.


Planera lite smart

Jag slog ner några stängselstolpar härom dagen och upptäckte då att det var mycket goda förutsättningar för att få ner stolpen. Tjälen har släppt och det är mjukt som smör i jorden. Dumt att inte passa på och fixa lite fler staket. Efter vintern är det alltid stolpar som åkt upp, börjat luta eller gått sönder.

Slog ner några nya i Bilbos och Chassis hage och naturligtvis kom de och kollade vad jag gjorde. Sedan dunkade jag ner några längs allén och slutligen rätade jag upp och slog ner alla runt hagen vid Nergården. Det blev jättebra så jag känner mig väldigt nöjd.



I det underbara vårvädret som var idag passade jag också på att gå ner till sjön och inspektera hur högt vattnet stod.















Första blåsippan var denna knippe. Vilken fantastisk rugge.



Vattnet överallt gör att vi har ett så spännande fågelliv. 5 andpar, där jag idag bara såg hannarna så antagligen har honorna börjat ruva. Massor med gäss strosar runt och ett tranpar klev runt på sina långa ben. Vi har också ett par sångsvanar som simmar i vår nya sjö.



Igår flög en stor rovfågel omkring över oss och sedan slog den sig ner i skogen på andra sidan ån. Både Anders och jag kollade den i kikaren och det var en fiskgjuse.

Veckans fråga

Förra frågan handlade om en ponny som tidigare funnits på Rocklösa. Flera kände igen Coke, som på bilden var på dressyrprisutdelning med Ola i sadeln. Först att gissa rätt var Janni. Grattis.

Här kommer nu en ny fråga. Vem är det här?


Kan man lita på veterinären?

Den frågan besvaras med NEJ. I dag var jag iväg med en kompis och hennes häst till veterinären för den har varit halt ett tag. Under besöket när det var lite lugnare passade jag på att fråga om vår katt Rufus. Den här veterinären jobbar både med hästar och smådjur så jag visste att han var duktig på katt och hund. Rufus har ju överproduktion i sköldkörteln och när det fastställdes sa den veterinären jag var hos att det inte gick att medicinera och att det var obotligt.

För  ett lite tag sedan träffade jag en människa på en föreläsning som berättade att hon åt medicin mot samma åkomma som vår katt har. Konstigt tänkte jag att det finns medicin för människor men inte för djur. Det var anledningen till att jag ställde frågan även till veterinären vi var hos. Svaret blev: Jovisst kan man behandla det och oftast med mycket bra resultat. Man får ta några blodprov då och då för att kolla statusen och att man doserar rätt. De flesta katterna blir friska i sina värden.



Här har vi alltså låtit vår Rufus gå omkring och inte må helt bra när det faktiskt finns något vi kan göra åt de. Inte kul att veta. För att inte tala om hur besviken man blir på veterinären som har gett felaktig information och orsakat vår katt ett lidande och kanske ett kortare liv eftersom organen hela tiden överansträngs.

På måndag ska vi få medicin till Rufus så får vi se hur den verkar.

Hästarna kommer igång

Nästan varje dag den här veckan har alla hästar gått ett ridpass. Vi rider inte så länge utan satsar på lite lösgörande arbete och så lite konditions- och uppbyggnadsarbete. Förberedelsen innan ridpasset tar ännu längre tid för nu fäller de hur mycket hår som helst. Det ligger en tjock matta på golvet runt hästen varje dag. Förra året köpte jag en jättebra sak som heter pälsskrapa. Den är oerhört effektiv. Hästarna älskar den. Tror den skrapar skönt på kroppen. Den är hård, river lite men är inte vass.


Ylva värmer upp Elin inför lektionen


Emelie skrittar igång Mia

Ylva och Emelie har hunnit med att rida några lektioner under veckan. De har också hjälpt till att mata flasklammen. I år har jag många lamm som får lite välling så det är ett väldigt slagsmål om att komma först när man kommer in till dem.


Hjälp på gården

Nu när det är påsklov har jag två tjejer boende här. De heter Emelie och Ylva och kommer jobba här under en del av årets ridläger. Jag har känt dem ganska länge nu. Det började med att de kom på ridläger en sommar, sedan blev det prao, de började hjälpa till på läger och så kommer de ibland och är på gården för att de trivs så bra. Jag får massor med hjälp och duktigare tjejer finns inte.

Vi ägnar dagarna åt att hinna rida så många som möjligt av hästarna. Eftersom det är pälsfällning jobbar vi också hårt med att avlägsna så mycket hår som möjligt. Varje dag blir det också någon del av stallet som får lite extra uppfräschning.

I dag började vi med att rida ut en skön skrittur med Bouchette, Rasmus och Grattis. Därefter blev det ridbanan med Clarissa, Mia och så red jag Henry. I går var han väldigt busig med mycket bock men idag var det helt bortblåst. Vilken underbar kille han är. Lätt på hjälperna och väldigt rolig att rida. Det känns direkt att han är välskolad i grunden.



Sist på dagen red Emelie Bilbo och Ylva Mulle. Jag höll då lektion för dem och båda var mycket trötta när den var slut. Vi höll på rätt länge men mest i skritt. Båda hästarna gick riktigt bra efter ett tag. Bilbo ser så nöjd ut och verkar trivas väldigt bra när han får jobba och känna sig duktig.


Ett riktigt skitgöra

Det finns nästan bara fördelar med lösdrift men en sak är väldigt jobbig och det är att hålla rent utanför på det grusade området. Så länge det är plusgrader försöker jag mocka varje dag men när kylan kommer fryser det fast så då fungerar det inte längre. Denna vinter har varit lång men nu har det tinat upp och jag kan lova att det är mycket skit.



En dag under helgen gjorde vi ett rejält ryck. Både Martina, Ola och Julia hjälpte till. Vi ställde in Mullegänget i stallet och så körde vi in traktorn i deras lösdrift och öste och öste och öste skit. Det blev 10 fulla jätteskopor som jag varefter körde iväg till gödselplattan. Underbar känsla när allt var klart och jag är mycket tacksam för hjälpen jag fick av mina barn.


Skönt att koppla av en stund med fika i solskenet

Träffat Miljon

I dag har jag varit i Enköping och träffat Miljon och Jennie. De var där på en 3-dagarsträning för Mads H (tidigare dressyrlärare på Strömsholm). Det passade så bra att kunna åka titta både för att jag har stallhjälp och att det är betydligt kortare att åka till Enköping för mig än till Uppsala där Miljon och Jennie normalt befinner sig. Miljon har blivit så smärt och snygg och inte alls en liten tjockis längre.



Det var 3:e dagen de tränade och det verkade som de var nöjda med helgen. De fick jobba mycket på att ställa hästarna ordentligt och böja i innersidan tills de gav efter. Alla tränare har ju sin modell så det är viktigt att ryttaren känner sig bekväm med och har tillit till tränaren för att det ska bli bra. På slutet fick Miljon en riktigt fin trav och även galoppen i ena varvet blev riktigt bra.


Födelsedagsfirande

När nu både Martina och Ola kommit hem bestämde vi att vi skulle fira min pappas 80-årsdag. Syrran och hennes familj skulle också vara med. Det hela skulle vara en stor överraskning så det var mycket smyg innan. På den stora dagen bjöd vi ner min mamma och pappa på middag för som vi sa träffa barnen när de var hemma. Vi överraskade sedan med att syrrans familj också var här. Det blev fika och god tårta och sedan umgicks vi under tiden vi lagade en härlig festmiddag med förrätt, varmrätt och dessert.



För första gången någonsin bodde alla över och i dag for vi iväg på en utflykt som var nästa del av firandet. Ett par mil från Rocklösa vid Skeppsta skola ligger en glashytta. Vägen dit var urusel med mycket tjälskador. Blev orolig att vi inte skulle hinna fram till kl 10 som vi bokat. Med 5 minuter tillgodo var vi i alla fall i tid och blev inbjudna i rummet med den varma ugnen. Sedan fick vi en liten föreläsning och därefter fick vi alla blåsa varsin kula och födelsedagsbarnet fick sedan avsluta med att försöka få till ett glas. Det blev en jättetrevlig aktivitet som alla uppskattade. Kan verkligen rekommenderas.
Många av oss kan nog tänka oss att fördjupa våra kunskaper i glasblåsning för det var verkligen ett spännande material.
 



Sjönära läge

Vi har faktiskt fått sjötomt. Det kommer så mycket vatten i ån så hela gärdet bredvid är översvämmat. Det är så pass djupt så numera kan vi studera olika sjöfåglar som simmar omkring. Det blir t o m lite vågor av dem.
Storskraken var här både herr och fru. Honan såg så kul ut när hon simmade runt med huvudet nere i vattnet och bara nacktofsen stack upp.


Storskraken. Hannen främst.

Ett par änder hade också hittat till vår sjö och så flera par av både kanadagäss och grågäss.





För hundra år sedan var det en permanent sjö på dessa marker. Sedan ville bönderna kunna odla mer så då sänkte man sjöar och dikade ut.

Jag har träffat på ytterligare en ny fågel vid vårt fågelbord. En diskret rackare som det är lätt att missa om man inte är uppmärksam eftersom den inte skiljer sig så mycket ifrån pilfinkarna som vi har gott om. Jag fick ta fågelboken till hjälp igen för att vara riktigt säker.


Järnsparv

RSS 2.0