Vilken förvandling
Att jag fick för mig att testa med ett byte berodde på att jag såg att hon slafsade så mycket när hon åt och jag fick intrycket av att det nog var ganska slitet på tandfronten. Vår gamla arab Prezent hade helt utslitna kindtänder och antagligen är det samma på Elin. När det fattas tänder åker bettet in längre vid inverkan och nöter på rötter och det lilla som finns kvar och självklart är det obehagligt. Vad mycket lättare det skulle vara att göra det bra för sina hästar om de kunde berätta hur de känner det. Nu får man försöka använda sin känsla och ibland gissa.
Förberedelser
Jag passade också på att prova en ny sadel på Henry och red i den för att känna hur den kändes. Tror han trivdes med den för han uppförde sig exemplariskt och kändes väldigt avslappnad.
Henry
Sedan bar det iväg till ICA i Stjärnhov för att handla och därefter åkte jag bort och hämtade med mig Loppan. Loppan kommer nu bo på Rocklösa fram till mitten på augusti.
Loppan med sin ryttare Tina
Martina kom på blixtvisit och var hos oss under kvällen. Väldigt mysigt. Det jag saknar mest med att barnen flyttat så långt bort är just det där att man kan träffas en stund en kväll kanske äta en middag ihop och sedan skiljas igen.
Första svalan
Storvilt
På eftermiddagen bokade jag en tid med unghästutbildaren Kajsa nere vid Stjärnhovs ridhus. Hon skulle rida Miljard en stund. Dags att få igång honom lite mer eftersom det kommer spekulanter. Miljard var ganska spänd i början men sedan klev han på avslappnat med sina fina rörelser.
Efter dagens middag var jag på väg till stallet för att fodra fåren. Tittar ut genom fönstret mot gärdet bakom huset och tittar på en hare som hoppar runt. Anders kommer också och så pekar han uppåt hagen och säger "där uppe ser man aldrig några djur". Jag protesterar för rådjuren kommer ofta den vägen. Samtidigt tittar jag ditåt och säger men där står det ju ett. Sedan inser vi att den är alldeles för stor för att vara ett rådjur. För liten för att vara älg och inte är det dovhjort som grannen har. Långsamt börjar vi inse att vi verkligen har storvilt på ägorna. Det är en kronhjort som strax visar sig vara två stycken. Wow! Vilken grej! Stora, pampiga och inte speciellt vanliga och de finns på Rocklösa.
Sista lugna söndagen
Miljard som föl
En av mina bloggläsare skrev i kommentaren att du kände till Billy. Du får gärna berätta lite mer om hur länge han var på ridskolan, hur han var att rida, varför de sålde osv.
Otursfågel
I dag hände nästa grej. Fodrade stona på morgonen och gick sedan och åt frukost. Jobbade lite vid skrivbordet och när jag kom ner till stallet igen såg jag att Bouchette låg i hagen. Vilken konstig plats tänkte jag. Det var inte lite vatten och gegga just där efter två dygns regnande. Annars ligger de alltid antingen nere i kanten på hagen på mulljorden som inte blir så äcklig och det brukar bara ske när det är torrt och soligt. Övriga dagar lägger de sig gick ut till dem i ett ärende och fick då syn på att hon var blodig i huvudet. Suck!
Trodde hon rivit sig på något i hagen och gick runt och letade men hittade inget. Hon fick gå in i boxen och så ringde jag veterinärstationen. Tyvärr hade inte min favortiveterinär jouren så jag bad en kompis komma upp och titta på såret. Hon är sjuksköterska så hon har bra blick för vilka åtgärder man bör vidta. Jag pratade sedan med veterinären som trodde det skulle läka bra eftersom det inte skadat ögat och var på en ledd så att ev gegg rann ur det och att det därigenom höll sig renare. Man kunde sy något stygn om man ville. Jag och kompisen tog en titt till och tvättade lite runt om. Bestämde sedan att inte ta ut veterinären för det kommer nog läka fint utan att sys.
Liggplatsen mitt i geggan
Jag har nu kommit fram till att Bouchette troligtvis blivit sparkad i huvudet. Det hände nog strax innan jag kom ner och antagligen låg hon för att hon helt enkelt fått en liten hjärnskakning av smällen. Hennes hagkompisar är oskodda bak så det kunde gått mycket sämre om det varit skor på.
Några utflykter
I dag har jag varit iväg till en gård några mil härifrån och tittat på en ponny som jag ev skulle låna in till verksamheten i sommar. Ponnyn heter Bilbo (vi har ju redan en Bilbo) men den kallsa för Billy som tur var. Han och jag fick en fantastisk kontakt direkt. Väldigt trevlig och social. Tyvärr visade det sig att han inte var riktigt ren i bakbenen så nu ska ägaren prova att ta ut min equiterapeut - Sverker, för att se om det går att behandla. Håller tummarna.
Billy
Bakdag
Det blev några kakor i långpanna
och några bakades i traditionella bakformar.
Fördelen med att baka flera av samma sort på löpande band är att det går så mycket fortare vid andra och tredje.
Det oväntade
En ovanlig morgon blev det. Tittade ut genom fönstret när jag kom ner i köket och blir verkligen paff för där ute står det tre hästar i trädgården. Det var Mulle, Henry och Elin. Satte på mig ytterkläderna för att gå ner till stallet och göra morgonutfodringen. Jag gör alltid det innan jag äter frukost. Hästarna i trädgården hade det så mysigt. De hälsade på mig när jag kom ut sedan fortsatte de att pilla i sig de första grässtråna och Henry hade hittat alla spillda solrosfrön från fågelbordet.
Jag tänkte lägga ut Mullegängets mat i hagen och sedan leda ner dem men när jag kom till hagen såg jag förödelsen. Elrepen från ingången och en bra bit bort låg i ett trassel långt inne i hagen. Fyra trästolpar var avbrutna och en uppryckt ur marken. Dessa stolpar låg också inne i hagen ihop med repet. Snacka om krafter. Jag la in deras mat i boxar i stallet i stället och så hämtade jag in Mia först. Hon hade ställt sig utanför stohagen. Tog sedan Henry och Mulle i grimma och Elin fick gå lös in i stallet. Allt gick lugnt och smidigt. Skönt att det var det coola gänget som var på rymmen. Kollade hästarna noga men ingen hade fått någon skada. Undrar hur det hela hade gått till?
Innan jag gick upp till frukost körde jag ut en bal till Tottegänget och sedan ställde jag traktorn utanför den lösdrift där vi förvarar halmen. När jag klev ur traktorn såg jag något ljust där inne så jag gick dit och tittade vad det var. Det låg lite fjädrar på marken och jag såg genast fågelkroppen. Först tyckte jag den saknade huvud men sedan upptäckte jag att det var där det skulle. Hela fågeln var så speciell så det tog ett tag att upptäcka att det var en uggla. Det visade sig med bokens hjälp att det var en kattuggla.
EU-stöd
Nu är det i alla fall färdigifyllt så i morgon går kuvertet iväg med postbilen.
Bäcken vid Trollberget
Jag har ett stort område som inte Jordbruksverket har inventerat ännu. För att känna mig säker att gränserna stämde med kartan tog jag med den ut i fält och försökte lista ut om det var rätt. Känner mig inte säker på att den inritade linjen stämmer överens med vad jag tänkt. Antingen är det för lite areal medtaget på Golfbanan eller så är ena gränslinjen helt fel. Återstår att se vad de kommer fram till vid inventeringen.
Mycket vatten som rinner bort mot ån
På väg hem såg vi hästarna ur ett annat perspektiv
Kolikkänning
Jag tog Mulle med mig ner till ridbanan och började gå runt på spåret. Han knallade med bra så jag tänkte att det här kommer nog lösa sig (min första tanke när jag förstod att det var kolik var annars: söndag, dubbel taxa för veterinären, många tusenlappar). När vi gått ca 10 minuter fick Mulle gå på en cirkel runt mig och sedan travade han lite också. Därefter lyssnade jag på magen och nu tyckte jag att jag hörde lite ljud. Ställde in honom i stallet och gick upp och åt frukost. När jag kom ner hade han bajsat. Bra tecken. Han lyfte ofta lite på svansen så det var nog gaser (gaskolik) som störde honom. Det blev en tur till ut till ridbanan med samma upplägg. Den här gången fick han trava lite längre stund och ett tu tre brallade han iväg så jag knappt kunde hålla honom i linan. Därefter galopperade han runt i några varv och sedan gick han över i en frisk härlig trav. Mulle var frisk igen! Skönt att vi klarade det utan veterinärbesök.
Veckans fråga
Här kommer den nya bilden att gissa på. Vem är det?
Nätverk
Vi började dagen kl 9.00 med en kort presentationsrunda och var och en berättade lite om vad som hänt sedan sist. Alla delade med sig av erfarenheter från genomförda kurser, funderingar på framtiden och mycket annat. Det var fantastiskt så mycket bra som kom fram och tillförde mig ytterligare utveckling.
Därefter delade vi upp oss i grupper och så gjorde vi en övning med att skapa en kurs för ett företag på 8 personer som ville ha en halvdagskurs i teambuilding. Det var väldigt bra att stöta och blöta våra åsikter och uppfattningar om vilket som är det optimala upplägget. Vi avslutade dagen med att göra en gruppövning tillsammans med Totte, Rasmus och Grattis.
Rufus på villovägar
Väl hemma gick han runt med kragen och såg mer eller mindre panikslagen ut så efter en stund tog jag av den. Han var så plågad så det kändes bättre att pröva om det skulle fungera ändå. Efter en stund gick han ut. När jag kom upp från stallet några timmar senare var han borta och sedan såg vi ingen katt mer under det dygnet. Dagen efter åkte Anders bort till fritidshusområdet och gick ner till en liten gård. Vi vet att Rufus brukar hålla till där på somrarna ibland. Mycket riktigt. På långt håll såg han honom men Rufus sprang snabbt och gömde sig så Anders hittade ingen katt.
I dag åkte vi dit tillsammans. Tog med lite god köttfärs och började ropa så fort vi kom ur bilen så han skulle känna sig trygg med vilka som kom. Trots det försvann han in i en lada och var väldigt skygg. Jag gick efter och letade och slutligen klättrade jag upp på loftet och där bakom en höbal kikade han fram. Han kom försiktigt fram och började äta och då kunde jag klappa honom. Sedan tog jag honom i famnen och så klättrade vi ner och gick till bilen och körde hem. Nu har han varit inne under hela kvällen. Ligger i knä och spinner och beter sig som vanligt. Däremot äter han dåligt och har blivit ännu tunnare under de dygn han var på rymmen. Märkligt det där med att han var så skygg och inte verkade känna igen oss när vi befann oss i fel miljö.
Ridlektion utan tränare
Vi var på plats 5 minuter före vår tid så vi skyndade oss in i ridhuset. Tränaren hade inte kommit ännu så vi skrittade runt en stund och travade sedan lite joggande. Ännu ingen tränare. När det gått lång tid bestämde jag mig för att göra ett eget rejält arbete med Totte så då jobbade vi med galoppen - öppnor, samla lite, volter och så massor med fattningar. Ingen tränare dök upp så efter en timme skrittade jag av och sedan åkte vi hemåt.
Totte (längst bort) tillsammans med Musseron och Miljard
Körde in till Stjärnhovs ridhus på hemvägen och hämtade en säck morötter. Träffade min kompis som fått sin andra häst halt också. Den här gången var det en sårskada som jag inte tror blir något problem bara hon rengör noga varje dag. Det var som en ficka på ballen som hade börjat vara sig.
På de guppiga och dåliga grusvägarna som är på väg upp till oss lyckades jag tappa en del från avgassystemet. Jag hörde att det slog och raspade och misstänkte att något var på gång. Höll koll i backspegeln och fick plötsligt syn på att det låg något på vägen. Bara att stanna och hämta. Inte så allvarligt men bra att slippa köpa en ny del.
Dagar som försvinner
Idag har det varit en sådan dag. Jag skulle också iväg på massage vid 16.00-tiden så bara det gör att dagen känns avhuggen. I morgon får jag jobba desto effektivare men det kommer gå bort några timmar redan på morgonen för då ska jag med Rufus till veterinären igen. Såren på hans ben vill inte läka så det måste undersökas.
På torsdag ska vi ha träff för HAE-nätverket här på Rocklösa. Några som reser långt kommer redan på onsdag kväll. Till dess ska Nergården vara städad så det blir nog förmiddagsjobbet på onsdag.
Planera lite smart
Slog ner några nya i Bilbos och Chassis hage och naturligtvis kom de och kollade vad jag gjorde. Sedan dunkade jag ner några längs allén och slutligen rätade jag upp och slog ner alla runt hagen vid Nergården. Det blev jättebra så jag känner mig väldigt nöjd.
I det underbara vårvädret som var idag passade jag också på att gå ner till sjön och inspektera hur högt vattnet stod.
Första blåsippan var denna knippe. Vilken fantastisk rugge.
Vattnet överallt gör att vi har ett så spännande fågelliv. 5 andpar, där jag idag bara såg hannarna så antagligen har honorna börjat ruva. Massor med gäss strosar runt och ett tranpar klev runt på sina långa ben. Vi har också ett par sångsvanar som simmar i vår nya sjö.
Igår flög en stor rovfågel omkring över oss och sedan slog den sig ner i skogen på andra sidan ån. Både Anders och jag kollade den i kikaren och det var en fiskgjuse.
Veckans fråga
Här kommer nu en ny fråga. Vem är det här?
Kan man lita på veterinären?
För ett lite tag sedan träffade jag en människa på en föreläsning som berättade att hon åt medicin mot samma åkomma som vår katt har. Konstigt tänkte jag att det finns medicin för människor men inte för djur. Det var anledningen till att jag ställde frågan även till veterinären vi var hos. Svaret blev: Jovisst kan man behandla det och oftast med mycket bra resultat. Man får ta några blodprov då och då för att kolla statusen och att man doserar rätt. De flesta katterna blir friska i sina värden.
Här har vi alltså låtit vår Rufus gå omkring och inte må helt bra när det faktiskt finns något vi kan göra åt de. Inte kul att veta. För att inte tala om hur besviken man blir på veterinären som har gett felaktig information och orsakat vår katt ett lidande och kanske ett kortare liv eftersom organen hela tiden överansträngs.
På måndag ska vi få medicin till Rufus så får vi se hur den verkar.
Hästarna kommer igång
Nästan varje dag den här veckan har alla hästar gått ett ridpass. Vi rider inte så länge utan satsar på lite lösgörande arbete och så lite konditions- och uppbyggnadsarbete. Förberedelsen innan ridpasset tar ännu längre tid för nu fäller de hur mycket hår som helst. Det ligger en tjock matta på golvet runt hästen varje dag. Förra året köpte jag en jättebra sak som heter pälsskrapa. Den är oerhört effektiv. Hästarna älskar den. Tror den skrapar skönt på kroppen. Den är hård, river lite men är inte vass.
Ylva värmer upp Elin inför lektionen
Emelie skrittar igång Mia
Ylva och Emelie har hunnit med att rida några lektioner under veckan. De har också hjälpt till att mata flasklammen. I år har jag många lamm som får lite välling så det är ett väldigt slagsmål om att komma först när man kommer in till dem.
Hjälp på gården
Vi ägnar dagarna åt att hinna rida så många som möjligt av hästarna. Eftersom det är pälsfällning jobbar vi också hårt med att avlägsna så mycket hår som möjligt. Varje dag blir det också någon del av stallet som får lite extra uppfräschning.
I dag började vi med att rida ut en skön skrittur med Bouchette, Rasmus och Grattis. Därefter blev det ridbanan med Clarissa, Mia och så red jag Henry. I går var han väldigt busig med mycket bock men idag var det helt bortblåst. Vilken underbar kille han är. Lätt på hjälperna och väldigt rolig att rida. Det känns direkt att han är välskolad i grunden.
Sist på dagen red Emelie Bilbo och Ylva Mulle. Jag höll då lektion för dem och båda var mycket trötta när den var slut. Vi höll på rätt länge men mest i skritt. Båda hästarna gick riktigt bra efter ett tag. Bilbo ser så nöjd ut och verkar trivas väldigt bra när han får jobba och känna sig duktig.
Ett riktigt skitgöra
En dag under helgen gjorde vi ett rejält ryck. Både Martina, Ola och Julia hjälpte till. Vi ställde in Mullegänget i stallet och så körde vi in traktorn i deras lösdrift och öste och öste och öste skit. Det blev 10 fulla jätteskopor som jag varefter körde iväg till gödselplattan. Underbar känsla när allt var klart och jag är mycket tacksam för hjälpen jag fick av mina barn.
Skönt att koppla av en stund med fika i solskenet
Träffat Miljon
Det var 3:e dagen de tränade och det verkade som de var nöjda med helgen. De fick jobba mycket på att ställa hästarna ordentligt och böja i innersidan tills de gav efter. Alla tränare har ju sin modell så det är viktigt att ryttaren känner sig bekväm med och har tillit till tränaren för att det ska bli bra. På slutet fick Miljon en riktigt fin trav och även galoppen i ena varvet blev riktigt bra.
Födelsedagsfirande
För första gången någonsin bodde alla över och i dag for vi iväg på en utflykt som var nästa del av firandet. Ett par mil från Rocklösa vid Skeppsta skola ligger en glashytta. Vägen dit var urusel med mycket tjälskador. Blev orolig att vi inte skulle hinna fram till kl 10 som vi bokat. Med 5 minuter tillgodo var vi i alla fall i tid och blev inbjudna i rummet med den varma ugnen. Sedan fick vi en liten föreläsning och därefter fick vi alla blåsa varsin kula och födelsedagsbarnet fick sedan avsluta med att försöka få till ett glas. Det blev en jättetrevlig aktivitet som alla uppskattade. Kan verkligen rekommenderas.
Många av oss kan nog tänka oss att fördjupa våra kunskaper i glasblåsning för det var verkligen ett spännande material.
Sjönära läge
Storskraken var här både herr och fru. Honan såg så kul ut när hon simmade runt med huvudet nere i vattnet och bara nacktofsen stack upp.
Storskraken. Hannen främst.
Ett par änder hade också hittat till vår sjö och så flera par av både kanadagäss och grågäss.
För hundra år sedan var det en permanent sjö på dessa marker. Sedan ville bönderna kunna odla mer så då sänkte man sjöar och dikade ut.
Jag har träffat på ytterligare en ny fågel vid vårt fågelbord. En diskret rackare som det är lätt att missa om man inte är uppmärksam eftersom den inte skiljer sig så mycket ifrån pilfinkarna som vi har gott om. Jag fick ta fågelboken till hjälp igen för att vara riktigt säker.
Järnsparv