rocklosa

Varje dag kör jag vatten till en balja som finns i hagen med Mulle, Mia, Henry och Elin. De har elvattenkopp men Mia verkar inte förstå hur den ska användas så därför måste de få extra vatten. Tyvärr är det inte bara Mia som dricker i baljan utan de andra passar också på så därför får det bli fler turer ut med dunken per dag.



I dag var det tydligt att Mulle berättade något för mig när jag kom. Jag körde in min skottkärra med dunk i hagen, då gick han och ställde sig vid deras elvattenkopp. Därefter kom han till mig. Jag stod och hällde i vatten. Han kommer med sitt huvud mot min rygg och arm och puttar lite och trycker och donar med mulen. Det var helt uppenbart att han ville informera mig om något och jag fattade direkt att det var något med vattenkoppen. När jag kollade i den fanns det inget vatten. Visst är det imponerande att han visste hur han skulle berätta det för mig. Man vet ju att hästar inte kan stå och planera för framtiden utan de lever bara i nuet men Mulles agerande tyder, tycker jag, på både planering och intelligens. Det mest logiska skulle ju ha varit att han var nöjd bara med att jag fyllde i karet för då var ju deras behov tillfredsställt.


Mulle en riktig "smartis"

Mulles larm fick oss att upptäcka att vattnet frusit i pumphuset så det rann inte till någonstans. När det var löst hade det även frusit inne i stallet vid kopplingarna. Nu är det fixat men ännu så länge har det inte kommit något vatten till Mulles och stonas avdelningar. Antagligen är det issörja i ledningarna.

Vems är ögat?

I dag kom Lotta på besök. Lotta lärde jag känna när hon hyrde Mulle av mig en vinter. Efter det har Lotta både varit på ridläger på Rocklösa och jobbat som ridlägerledare i flera år. Efter Mulle köpte Lotta sig sedan en ponny och det var Rasmus, alltså numera våran Rasmus. Hon tävlade med honom i både dressyr och hoppning och ibland fick jag låna honom till mina ridläger. När Lotta sedan skulle gå över på häst ville hon att jag skulle köpa Rasmus av henne. Jag sa nej från början för jag tyckte att jag inte skulle ha fler äldre hästar utan i så fall satsa på en yngre. Tillslut lyckades jag bli övertalad och så kom Rasmus alltså till Rocklösa. Jag har inte ångrat det köpet en enda sekund. Han är verkligen en toppenponny - en riktig gentleman. Eftersom han är på gränsen till stor häst och 50 % fullblod så passar han utmärkt både till vuxna och barn. Och alla älskar honom.


Rasmus och Lotta

Det är så roligt att Lotta kommer och hälsar på ibland även om det numera kanske inte blir så ofta. När Lotta rider Rasmus omvandlas han till en alert herre som kröker på nacken. Rasmus kräver sin ryttare så det är inte så många som lyckas rida honom lika fint.


Lotta på ridläger sommaren 2005

Den här helgen har Ylva och Emelie varit och hälsat på. De hjälpte till i somras på ridlägrena och även på några mamma-barnläger och kommer hjälpa till nästa sommar också. Ylva och Emelie brukar komma hit då och då och hälsa på, rida och hjälpa mig med hästar och stall. Det är lika kul varje gång. Känns skönt att alla hästar blir rejält ompysslade och jag kan koppla av helt eftersom jag vet att de är så duktiga och att man alltid kan lita på dem. Numera klarar de galant en bockande Mulle och Mia ute i skogen och det gör att hästarna tycker det är så kul när det blir lite fart och fläkt.

I dag har det varit tre stora glädjeämnen med hästarna.

1. Bilbo stod som ett ljus när Emelie klev upp på honom. I våras var han helt hopplös och studsade runt, sparkade bakut och det var nästan omöjligt att få upp en ryttare på hans rygg. Nu med facit i hand och att det idag gick med glans visar att det var hans sätt att försöka få oss att förstå att han hade jätteont i sina fötter. Nu när han är frisk från fången och dessutom fått skor på fötterna är han sitt gamla vanliga jag igen. Underbart!



2. Musseron blev sadel och tränstränad idag. Lite knaper på bettet annars brydde han sig inte. Ylva hängde på hans rygg och han verkade mest säga till oss "Kom igen nu, jag är stor, klart jag ska ha ryttare på mig". Han har verkligen mognat och hela han känns lätt att hantera. Snygg är han också. Jag är en stolt uppfödare!



3. Bouchette och Clarissa skulle idag bekänna färg vad gäller magomfånget. Bouchette en cm mindre än måttbandet och hör och häpna, Clarissa samma mått. Man tror inte det är sant!

Vet ni vem det här är? Jag tänker då på hästen.

Efter att ha varit borta i två dagar hade plötsligt flera av grupperna slut på sin ensilagebal, så det första jag gjorde på morgonen i dag var att starta upp traktorn. Började med att köra in till Totte  och gänget. Därefter hämtade jag nästa bal och öppnade grinden till Mullegänget. Det är ett väldigt hoppande i och ur traktorn när man ska in. Först ur och öppna grinden sedan köra in. Sedan ur igen och stänga. Efter det kör jag iväg och placerar balen i foderbordet. Backa undan och hoppa ur och öppna balen och sedan grinden. Backa ur hagen och ur traktorn igen för att stänga grinden. I dag fuskade jag lite och tänkte att hästarna rymmer nog inte under tiden jag släpper ner balen. Skönt om jag kan backa ur traktorn direkt från hagen, stänga och sedan gå och öppna balen. Problemet blev att Henry blev så busig när jag kom in med traktor och bal så ett u tre så var han på väg i full galopp ut ur hagen. Jag räknade kallt med att han inte skulle springa så långt så jag gjorde klart i hagen och ställde undan traktorn. Hämtade grimman och en havrehink. Men nu var Henry riktigt upphetsad och sprang i fullt race. Han hälsade på stona, full galopp upp till vårt hus, ner igen. Jag lockade med hinken men då satte han full rulle in bakom ensilagebalarna och därefter full rulle upp på vägen och ner mot ridbanan. Skönt att det inte är mycket trafik här. Där nere kunde jag sedan hämta honom. Nu hade han sett att de andra stod och åt så han ville också in och få mat.


Henry

I dag var det mätdag med måttbandet runt de tjocka stonas magar. Ett plus och ett minus. Bouchette hade tappat mer än 4 cm på en vecka medans Clarissa ökat med 2 cm. Clarissa är en rackare på att äta fort så hon har naturligtvis först ätit sin portion och sedan snott av de andra. Ska fundera på hur jag ska lösa det.

Den här gången blir det inte så lätt. Vem är det?

De flesta gissade på Musseron och det var rätt. Antonia var först med rätt svar. GRATTIS!
Visst har han väl blivit vacker? Fast det såg man redan när han var föl.              
                                                                                    

Musseron på fölchampionat

Vintertid när hästarna inte kan gå på bete längre har vi dem i vinterhagarna och de bor i lösdrift. Utanför har de ett foderbord med en stor ensilagebal i att äta på när de får lust. Det är praktiskt och mycket mindre arbetskrävande när man inte behöver portionera ut maten och hästarna uppskattar det mycket. Minuset är att de flesta blir ganska runda runt magen. Allra värst är det med halvblodsstona. De blir verkligen smällfeta så efter några veckor när jag såg hur magarna bara växte och växte så bestämde jag mig för att portionera deras mat i stället.


Clarissas mage

För att se att det verkligen går åt rätt håll med hullet har jag idag mätt omfånget på magarna. Viktmåttbandet når inte ens runt så jag får lägga till de cm som fattas.
I dag mätte Clarissa måttband + 2 cm
                  Bouchette måttband + 3 cm


Bouchettes mage

Tänkte mäta om en vecka och se om det hänt något positivt. Den tredje hästen Domina som är med i samma gäng behöver däremot inte gå ner i vikt så nu får hon gå in en stund på dagen och äta en stor extra portion.

Lätt eller svårt? Ja vem är det egentligen?

Vem är det på bilden?

I dag har det varit en sådan där stall och hästdag. Med det menar jag att jag inte hunnit något annat egentligen. Varje dag mockar jag grusytan i lösdriftarna men så blir det dagar när det ska halmas, köras ut ny foderbal, rensas upp gammalt foderspill runt foderborden o dy. Är det mycket sådant tar det tid. Förra året hade jag småbalar av halm men i år gick det bara att få tag på stora rundbalar som väger ca 200 kg styck. Har nu kommit på en bra teknik med att köra ut med traktorn. Jag börjar i en lösdrift. Sveper av lager för lager tills det är lagom mycket utspritt där. Sedan tar jag det som är kvar av balen och kör vidare med till nästa ställe. Det fungerar jättebra.



Efter en sen lunch var det dags att borsta av Totte och göra honom i ordning för att åka på träning. Varje vecka åker till vi till ett ridhus i Gnesta där jag rider för min tränare Gunilla. Jag har ridit för henne i massor med år. I dag gick Totte super. Efter att han har haft en svacka går det nu bara bättre och bättre.  Jag fick ett riktigt sug i bettet och en bra takt och plötsligt var det hur enkelt som helst att sitta på honom i traven. Alla som provat honom vet vad jag pratar om. Roligt när det blir en så bra känsla.