Att aldrig ge upp

Mina 12 kycklingar har vuxit massor på två veckor så det var dags att sätta ner dem i stallet. De behöver fortfarande värmelampa men lite fjädrar har de fått. Jag gjorde i ordning en stor nätbur inne i en hästbox och satte ner dem på sen eftermiddag. De tyckte det var läskigt så gruppen blev lite splittrad men efter ett tag brukar de söka sig in i värmen under lampan.
 
Uppenbarligen hade de blivit som paralyserade av skräck för när jag kom ner nästa morgon var de kvar där de hade lagt sig på kvällen innan. Längst ut i kanten låg tre små kycklingar varav en på sidan kall och livlös. Jag plockade ut de tre och bestämde mig för att bära upp dem till huset i värmen. Den lille livlöse trodde jag var död men av någon anledning höll jag den i mina händer och blåste lite försiktigt i näbben under en stund. Jag kände hur det rörde sig lite i kroppen så jag bäddade uppepå det varma elementet och la den där. Sedan var jag tvungen att gå ner och ge mat till hästarna och de andra djuren. När jag kom upp låg den lilla kycklingen fortfarande livlös men när jag höll den i mina händer kändes det ändå som att livet långsamt återvände. Varefter den blev varmare bultade hjärtat mer men ögonen var slutna. Det tog några timmar tills kroppsvärmen kommit upp i det rätta och då fungerade den som vanligt - åt och drack.
 
Jag är så glad att jag gjorde ett försök att rädda den och inte bara tänkte att det inte fanns något att göra. Otroligt att det finns liv kvar i en så kall och livlös kropp. Det gäller att aldrig ge upp.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0