rocklosa

Nu finns inte Zcrollan hos oss längre. Hon blev jättesjuk i onsdags och igår var jag till veterinären. På tisdagen var hon i toppform så allt gick väldigt fort. Skönt för henne att det inte blev långdraget. Det var fint när det var dags för veterinären kom ut så Zcrollan kunde få ligga kvar på marken och slippa gå in i rummet med en massa lukter. Där satt vi och samtalde och jag klappade henne hela tiden.

Det är otroligt tomt här hemma. Jag märker nu att hon varit en del av mig. Hundratals gånger om dagen dyker tanken upp på henne: är hon ute, vill hon gå in, vill hon gå ut osv. I går kväll är första gången på 13 år som jag inte behövde gå ut sent på kvällen. Kändes konstigt. Vid stallsysslorna på morgnarna var Zcrollan alltid med vid varje grind och varje djurgrupp. Nu går jag där ensam.

Zcrollan var en fantastisk hund i alla lägen. Hon hade full koll jämt och bara fanns. Alltid hade hon koll på mig även om jag inte alltid visste var hon höll hus. Hon stannade alltid på gården, rymde aldrig, så därför kunde hon vara ute mycket och hålla uppsikt även om jag jobbade inne.

För alltid i våra minnen.