rocklosa

Grannen berättade att han sett lodjuret i sitt hjorthägn. Det var på kvällen och han hörde på hjortarna att de hade varningsljud så han sprang ut. När han kom gick lodjuret sin väg och klättrade över en stätta. Sedan fortsatte det på vägen över bron och in på Rocklösas marker. Uppe vid Nergården vek det av upp mot Hagstugan och gick sedan in i hagen och fortsatte en bit innan den gick upp i berget. Grannen spårade den dit men gick sedan hem. Nästa dag var jag och kollade på spåren och på kvällen kom det en naturfotograf och gick upp och satte sig någonstans i förhoppning om att lodjuret skulle komma igen och att han skulle lyckas få en drömbild.


Här uppe i hagen passerade lodjuret

Jag träffade fotografen i somras som berättade om han skulle försöka fånga dessa otroligt skygga djur på bild. Vi bor i ett av de mest lodjurstäta områdena så han kommer nog tillbringa mycket tid i vår region innan han lyckas med sitt uppdrag. Vad jag förstod kan det ta många år innan man lyckas som naturfotograf. Det gäller att ha tålamod.