På bäverjakt
Tre lamm har vi fått och det kommer inte bli fler. Tackor går dräktiga i 5 månader och sista gången de träffade en bagge var runt 20 oktober så de borde ha lammat senast 20 mars. Den lilla flocken på sex djur hade det så här skönt i vår trädgård nu i helgen när vårvärmen äntligen kom.
Anders och jag både fikade och åt lunch ute i solskenet. Jag älskar att sitta ute och äta för naturen kommer inpå en på ett annorlunda sätt än när man går runt.
Vi röjde bort gammalt byggnadsmaterial och satte upp lister i Lillstugan.
På eftermiddagen sjösatte vi båten och åkte ut för att förankra bryggan bättre. Isen tar tag i den varje år och gör tappra försök med att få iväg den in i vassen. Den här gången fick vi fästa några järn som lossnat och räta upp den. Skönt att slippa lyfta tunga delar som halvt sjunkit ner i vattnet som vi brukar få göra de andra åren.
Sedan gav vi oss iväg på upptäcksfärd. Det är så otroligt högt vattenstånd så jag ville se hur långt in i ån vi kunde komma med båten. Där i ån ligger en stor bäverhydda och det skulle vara spännande om man kunde komma fram till den.
Först rodde vi men sedan stakade vi inåt. Lite drygt en meter brett var själva fåran som var över 1 m djup. På sidorna grundade det upp till 20-30 cm direkt. Det var mycket vattenväxter som höll emot lite. När vi kommit en bra bit in och inte alls var långt från hyddan tog det stopp. Där stod både träd och buskar dränkta i vattnet i vägen och sedan hade bävern byggt igen men avbitna grenar. Båten var för bred för att kunna ta sig förbi även om vi försökte rensa.
Anders och jag både fikade och åt lunch ute i solskenet. Jag älskar att sitta ute och äta för naturen kommer inpå en på ett annorlunda sätt än när man går runt.
Vi röjde bort gammalt byggnadsmaterial och satte upp lister i Lillstugan.
På eftermiddagen sjösatte vi båten och åkte ut för att förankra bryggan bättre. Isen tar tag i den varje år och gör tappra försök med att få iväg den in i vassen. Den här gången fick vi fästa några järn som lossnat och räta upp den. Skönt att slippa lyfta tunga delar som halvt sjunkit ner i vattnet som vi brukar få göra de andra åren.
Sedan gav vi oss iväg på upptäcksfärd. Det är så otroligt högt vattenstånd så jag ville se hur långt in i ån vi kunde komma med båten. Där i ån ligger en stor bäverhydda och det skulle vara spännande om man kunde komma fram till den.
Först rodde vi men sedan stakade vi inåt. Lite drygt en meter brett var själva fåran som var över 1 m djup. På sidorna grundade det upp till 20-30 cm direkt. Det var mycket vattenväxter som höll emot lite. När vi kommit en bra bit in och inte alls var långt från hyddan tog det stopp. Där stod både träd och buskar dränkta i vattnet i vägen och sedan hade bävern byggt igen men avbitna grenar. Båten var för bred för att kunna ta sig förbi även om vi försökte rensa.
Kommentarer
Trackback
