Värt all tid
I dag har jag varit på konferens hela dagen. Det var fyra olika föreläsare som trollband oss. Mycket bra upplägg och gott om tid för varje förläsare att hinna igenom sitt föredrag. Finns det något värre än när man känner att de avsatt för knappt med tid och alla vill veta mer men det finns ingen tid? Den här dagen var känslan att alla hann säga det de ville och att det fanns utrymme för frågor.
Först lyssnade vi på en underbar präst som var så underhållande. Han hade en hästgård och hade både jobbat med OBS-klass i skolan, på skoldaghem förlagt till hans gård och som fängelsepräst. Han hade så många härliga beskrivningar av människor som hade blivit hjälpta av att vara på gården och tillsammans med hästarna.
Sedan fick vi insikter i hur man bedriver ridsjukgymnastik och efter det ett företag i Norrland som beskrev hur de använde hästarna som behandling vid arbete med psykiskt sjuka människor. De jobbade efter vanliga metoder men använde hästen också vid varje tillfälle. De fick mycket större reaktioner och effektivare processer när det inte bara blev samtalsterapi.
Sista talaren pratade om hormonet Oxytocin. Det är ett hormon som frigörs vid t ex beröring. Hormonet gör att vi mår bra, blir lugna, får lägre blodtryck, mer positiva mm. Det sista är nu att man börjat forska kring hundens effekt på människan i detta avseende.
Som sagt värt varje sekund i föreläsningssalen men sedan var jag trött. Det där att sitta i elljus en hel dag är jobbigt för ögonen. Jag är ju bortskämd med mycket dagsljus.
Kommentarer
Trackback
