rocklosa

Det som rubriken säger är det jag vill förmedla på mina ridläger. Just nu pågår ett 4-dagars mamma-barnläger och det är så spännande att ta del av det som händer och vad lägerdeltagarna berättar. I kväll har vi hört en underbar historia av en mamma som kom hit och egentligen var rädd för hästar. Hon säger inget och får en häst tilldelad sig. Det blir Grattis. Hon kliver in till honom och borstar (för första gången i sitt liv). Hon anstränger sig för att inte vara rädd och det går så bra så vi andra anar ingenting. Detta trots att Grattis kan både hugga i luften och ha sig för att markera att han är kittlig och inte gillar att man borstar just där. Hon tar till sig att jag säger att det inte finns några elaka hästar och klappar och hälsar på alla andra och nu efter tre dagar har hon ett fantastiskt fint samspel med Grattis där hon känner in vad han tänker och tycker. Rädslan är borta och nu kan hon mer förstå och dela sin dotters stora intresse.
Jag älskar mitt jobb.


Grattis