rocklosa

Igår kväll när jag fodrade fåren upptäckte jag att de inte hade något vatten i vattenkoppen. Hade helt enkelt glömt att slå på elen till vattenkoppen. Tänkte inte på att det blivit minusgrader. Självklart satte jag på den direkt. När jag kom in berättade jag för min man Anders vad jag gjort. Han tyckte då jag skulle kolla lite extra vid den sena utfodringen så att den inte frusit sönder och stod och sprutade vatten.
Kl 23.30 var jag nere igen. Efter att ha burit ut matkassar till stona gick jag till fårhuset och lyste in med ficklampan. Det första jag får syn på är att en av tackorna ligger på rygg med benen i vädret. De andra stod tätt ihop i andra ändan av fårhuset. Hade det hänt under de första åren jag hade får hade jag trott att tackan var sjuk. Numera vet jag att de kan trilla på rygg och inte på egen hand vända sig rätt igen. Blir de kvar på rygg tillräckligt länge så dör de. De inre organen trycker mot lungorna så tillslut kvävs de.


Dagisgruppen med fröken

Jag skred genast till verket. Eftersom baggen jag har är så otroligt ilsk kan man inte gå in utan skydd. Jag letade rätt på en grind som jag höll som en sköld i fall han skulle anfalla. Sedan puttade jag över tackan till sidan och vips så hade hon kravlat sig upp och stod på alla fyra benen. Kollade henne ett tag för att se att allt verkade vara i sin ordning och sedan gick jag och la mig.
Anders sov gott i sin säng lyckligt ovetande om att han bidragit till att rädda livet på en tacka.