rocklosa

Ibland undrar man varför allt går på tok. I morse var det så. Jag skulle ha matvandring för 30 personer så jag gick upp redan halv sex för att hinna förbereda allt. Först skulle gänget ha fika och smörgås när de kom för att sedan ha möte innan själva matvandringen drog igång. När jag står och kokar kaffe och förbereder smörgåsarna försvinner strömmen. Jag går och kollar och då har jordfelbrytaren slagit av strömmen. Slår på och strax därpå försvinner strömmen igen. Sju gånger händer samma sak. Troligtvis är det något som inte fungerar som det ska i Åstugan. Vi har tyska gäster där och det hände i samband med att de åt frukost.

 

Sedan var det dags att köra ut alla kylväskor och annat till våra stoppställen under matvandringen. Ve och fasa, fyrhjulingen fungerar inte. Det är verkligen skräcken. Det är tur att jag är stresstålig. Det slutade med att jag fick bära ut allt. Det innebär enorma lass på gränsen av vad jag orkar bära och detta ska transporteras långt iväg och upp på höjden. Jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen. Är rätt imponerad över att jag lyckades få till det och kunde starta matvandringen rätt tid.

 

Matvandringen gick toppen. Vädret var underbart, alla njöt, vandrarde, älskade maten och verkade väldigt nöjda. Flera skulle komma tillbaka med släkt och vänner och alla ville ha en broschyr. Hon som gjort beställningen tyckte att det hela var över förväntan och alla sa att det var den bästa chefsträffen någonsin.

 

Underbara timmar men sedan var jag helt slut. Alla kylväskor fick bäras tillbaka och innehållet stuvas in i kylen. Klockan tre sjönk jag ihop med lite mat och gott kaffe på det. Supernöjd med dagen.