Stress

Igår skulle våra stuggäster anlända framåt eftermiddagen. Redan dagen innan började vi oroa oss för all ishalka som var överallt. Vår gårdsplan var som en skridskobana och backen ner ska vi inte prata om. Inte var vår väg utanför sandad heller. Det sistnämda skulle nog ordna sig trodde vi för han som ansvarar för det borde ju ha bokat sandning.
 
Vi började med att sanda vår egen gårdsplan. Som tur är så är det ingen tjäle så sandhögen som blivit över från det att vi byggde lösdriften kom väl till pass. Timmarna gick och gick och tillslut insåg vi att skulle våra gäster kunna ta sig fram till oss så behövdes det sand även ute på vägföreningens väg. Vi har ingen bra utrustning för ändamålet och det är 1 km väg som behövde sandas. Anders höll på som en tok och till sist var det utlagt så de förhoppningsvis skulle kunna ta sig fram.
 
Det var ändå på håret ska jag säga. Jag såg deras bil vid Nergården när de kom men så försvann den. Det visade sig att de inte kom upp för backen vid brevlådan. De backade ner och tog ny sats men klarade det inte på nästa försök heller. Tredje gången gick det så sedan kunde vi pusta ut och installera dem i stugan.
 
Otroligt dåligt skött av vår vägförening. Tänk om någon blivit sjuk. En ambulans skulle omöjligt kunnat ta sig fram.
 
Våra gäster var i alla fall supernöjda med sin semester och tackade oss många gånger innan de åkte hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0