Bara en hovböld
Hovslagarens besked var att Chassi hade en hovböld som redan var på väg att börja läka. Så himla skönt. Det var ett riktigt glädjebesked. För säkerhets skull fortsätter jag ta ner Bilbo, Chassi, Loppan och Balett till lösdriften på dagarna och så får de lite näringsfattigt hö på eftermiddagen. På kvällen leder jag tillbaka dem till betet. Jag har bestämt att göra så fram till lägrena och sedan blir det så automatiskt ändå eftersom de ska ridas två pass om dagen.
Chassi blir snart bra i hoven
Efter att hovslagaren hade åkt hjälptes Anders och jag åt att flytta stona till en jättehage på grannens mark. Där kommer de ha bete för lång tid framöver. Först tog vi Clarissa och Bouchette. De var riktigt upphetsade på vägen ut för de kände på sig att något var i görningen. P g a att det är surt på vissa ställen fick vi gå en lång omväg med dem genom en hage som först ska slås som vall. Vi blev tvungna att öppna staketet på ett ställe så vi kunde gå vidare ner till rätt hage. Efter att vi släppt Clarissa och Bouchette hämtade vi Domina och fölet. Jag hade grimma på fölet men hur mycket man än spänner in den sä hänger den ändå och kan ramla av. Jag fick hålla runt halsen, hålla grimman på plats och så den andra handen bakom rumpan på honom. Sedan gick vi. Det var långt och lite obekväm ställning men han var så duktig och knallade på bra för det mesta. När vi släppte dem blev de först jagade av de andra stona och vi stod med hjärtat i halsgropen men efter några varv lugnade de ner sig och sedan började alla beta i stället.
Livsglädje
Jag har suttit ute en stund på kvällen och spanat ut över landskapet och kollat på min lilla fölis. Han blir modigare och modigare och nu gör han ganska långa utflykter från Domina. Hagen de går i ligger långt bort men man har ändå ganska bra uppsikt över den.
En kompis ringde i morse och berättade att hon förlorat sitt föl. Den hade hunnit bli 12 dagar. Hemskt. Jag känner verkligen med henne. Hon hade hittat den död i hagen. Inga tecken på skador och innan hade den varit fullt frisk. Några timmar efter samtalet kom jag på vad det kunde vara och ringde upp henne. Jag kom ihåg att jag läst på nätet om en som drabbats av samma sak. De hade obducerat och det hade visat sig att den hade fel på elektrolytbalansen. Den hade alltså fått i sig för mycket salt. Vet att jag hört att fölungar inte tål salt och kommer de åt en saltsten kan det få sådana katatstrofala följder. För min kompis blev det en ny kunskap men på ett väldigt tråkigt sätt.
Chassi blir snart bra i hoven
Efter att hovslagaren hade åkt hjälptes Anders och jag åt att flytta stona till en jättehage på grannens mark. Där kommer de ha bete för lång tid framöver. Först tog vi Clarissa och Bouchette. De var riktigt upphetsade på vägen ut för de kände på sig att något var i görningen. P g a att det är surt på vissa ställen fick vi gå en lång omväg med dem genom en hage som först ska slås som vall. Vi blev tvungna att öppna staketet på ett ställe så vi kunde gå vidare ner till rätt hage. Efter att vi släppt Clarissa och Bouchette hämtade vi Domina och fölet. Jag hade grimma på fölet men hur mycket man än spänner in den sä hänger den ändå och kan ramla av. Jag fick hålla runt halsen, hålla grimman på plats och så den andra handen bakom rumpan på honom. Sedan gick vi. Det var långt och lite obekväm ställning men han var så duktig och knallade på bra för det mesta. När vi släppte dem blev de först jagade av de andra stona och vi stod med hjärtat i halsgropen men efter några varv lugnade de ner sig och sedan började alla beta i stället.
Livsglädje
Jag har suttit ute en stund på kvällen och spanat ut över landskapet och kollat på min lilla fölis. Han blir modigare och modigare och nu gör han ganska långa utflykter från Domina. Hagen de går i ligger långt bort men man har ändå ganska bra uppsikt över den.
En kompis ringde i morse och berättade att hon förlorat sitt föl. Den hade hunnit bli 12 dagar. Hemskt. Jag känner verkligen med henne. Hon hade hittat den död i hagen. Inga tecken på skador och innan hade den varit fullt frisk. Några timmar efter samtalet kom jag på vad det kunde vara och ringde upp henne. Jag kom ihåg att jag läst på nätet om en som drabbats av samma sak. De hade obducerat och det hade visat sig att den hade fel på elektrolytbalansen. Den hade alltså fått i sig för mycket salt. Vet att jag hört att fölungar inte tål salt och kommer de åt en saltsten kan det få sådana katatstrofala följder. För min kompis blev det en ny kunskap men på ett väldigt tråkigt sätt.
Kommentarer
Trackback
